Alter Ego
Nu ska ni inte bli allt för oroliga, Akilles blev sig själv igen ganska fort. Men vi tar det från början.
Matte och Mihloos matte hade planerat en skritt-tur i skogen efter en hel veckas semester för Akilles. Egentligen skulle han ju inte få någon semester, men på grund av det sena och korta betet som sommaren 2009 bjuder på så fick han faktiskt ta sig en liten time out från allt vad arbete heter. Det bjuder matte på.
Nåväl. Redan påväg ut från hagen så triggade Akilles upp sig själv, fnös och kastade sig åt sidorna för minsta lilla icke-gräsgröna sak. In i stallet, där han precis hann tagga ner liiiitegrann när ponnystoet kom in och skulle duscha. Ut igen, stirra på läskiga 32-åriga shettisen, studsa runt som en tennisboll, fnysa, trippa, bajsa flera högar, springa runtrunt matte, gnägga och skria. Allt under tiden matte muttrade arga mantran om att "det är bra träning" blandat med diverse svordomar. Men, som de säger på reklamen - plötsligt händer det. Plötsligt märker Akilles att matte står där, pustar ut och kan beta lite och gå fot igen. Och därefter stå snällt på gången, stilla så när som vid de tillfällen upptäckarlusten tar över och han bara mååååste nosa på något. Eller riva ner något. Eller smaka på något. Han kunde till och med gäspa och blunda lite när matte kammade manen.
Ridturen? Nej, någon sådan blev det inte. Mihloo hade ett gäng sår på sidan i sadelstaden, Akilles var först huvudmisstänkt men efter hästarna fått gå ut igen så gjorde Mihloo försök att klampa rakt igenom ett busksnår så vem vet. Dessutom hade Mihloo två väldigt lösa skor, så dagens träningspass för matte blev istället att plocka av Mihloo dojorna.
Och Akilles anser för övrigt fortfarande att badkar är till för att bada i. Badkaret var vält när mattarna anlände, åter igen föll misstankarna mot Akilles som brukar spela fotboll med det mesta. När hästarna fick nytt vatten var han där igen och vevade med framhovarna i vattnet. Det står aldrig stilla i huvudet på den hästen.
Träsktroll
Bilder säger mer än tusen ord.
Betessläpp 2009
Matte är en ängslig själ vars nerver prövas ordentligt nu. Först var det nervöst att köra honom den cirka kilometerlånga sträckan till betet. Nervöst för att matte varit med om en transportolycka med Änglahästens mamma och inte hämtat sig än, 5 år senare. Men transport blev det för att minimera riskerna att Akilles gör en så kallad Mihloo. Denne skulle flytta till Akilles stall i vintras, och allt var frid och fröjd tills Mihloo tog sitt pick och pack, sprängde 3 staket och skenade hem till gammelstallet rakt över motorvägen. Tack och lov utan en skråma, men sån tur kan man knappast ha 2 gånger.
Nåväl, nu tänker vi positiva tankar. Akilles vore väl mer än lovligt korkad om han drog iväg från det goda, gröna gräset som han suktat efter hela sommaren. Dessutom gillar han ju lille Mihloo. De sprang ett varv runt hagen vid släppet, men sedan har de tagit det mestadels lugnt. Förutom när Akilles verkade vilja bada badkar.. Matte drömde under en tupplur på soffan att hon badade med Akilles, och det vore inte första gången drömmarna slog in. När Mihloos matte började fylla karet med vatten ställde sig Akilles nämligen med frambenet i badkaret och vevade på som attan. Sen doppade han nästan hela huvudet i vattnet, knäppisen.
Storfrämmande
Tyvärr var det regnigt och slaskigt så det var lagom skojj. Det blev ett litet "uppvisningspass" utan större krav, lite lösgörande bara. Akilles var inte på hugget, men mjuk och följsam. Antagligen var det väl det gråa vädret och den något tunga banan som tog udden av bjudningen.
Efteråt gick husse och betade med Akilles, tänk vad användbar en husse kan vara! Matte ska fortsätta vara social, och avslutar därför nu med en bild från förmiddagen. Också denna gång satt matte illa, husse säger att han kan stå och ropa allmänna kommandon i fortsättningen som "sträck på armbågarna". (Matte förklarade att husse nog fått det liiiite om bakfoten..)
Sommarens flygande fasor
Så var ännu en dag till ända, och matte ska snart snutta kudde. Måndagens ridpass gick av stapeln på ridbanan, och Akilles skötte sig mycket väl.
Dessa sommarens flygande fasor. Efter ett varv på ridbanan uppenbarade sig en hel bremsarmé och gick till unisont anfall. Eller var det månne ett bremsungdomsgäng, för de var ovanligt små och ettriga? Akilles finner bremsarna väldigt enerverande, och tro faen det. Det är svårt att koncentrera sig när det bits och surrar överallt. Matte är ändå rätt nöjd över att ha hållt sig till ursprungsplanen till åtminstone 80%.
Ursprungsplanen var att jobba övergångar och nyttja de 3 uppställda hindren till att rida på 20x40 bana med serpentiner kring hindren på ena långsidan. På grund av flygfäna så blev det inte fullt så många övergångar som det kanske borde ha varit, det är bättre att springa ifrån dem. Halterna var helt okej, inte helt på tygeln i varje halt men stannade snabbt för små hjälper och väntade på signal. Igångsättningarna till trav funkar fint, blir lite lång i avsaktningarna ibland men det jobbas på. Akilles fattade galoppen suveränt i dubbel bemärkelse (förutom att den första galoppen blev förvänd). Utöver detta så fokuserade matte på ytterhjälperna. Serpentinerna i skritt gick lysande, i trav var det till att hålla tungan rätt i mun för att inte vägarna skulle flyta ut. Matte borde ha hållpunkter oftare, för sin egen såväl som Akilles disciplin!
Första vintern i Umeå, ponnyfejset:
I see dead people
Fredagen blev uterittsdag, den ursprungliga - och antagligen bästa - planen var en kortare tur. Men så blev förstås inte fallet, med resultatet att matte var hemma alldeles för sent. Eftersom hon har en utpräglad mat-och-sovklocka så var lördagen tung på jobbet.
Inga synliga faror möttes, så när som på en bybo som snickrade i sitt garage med spikpistol och såg. Det var såklart den minst läskiga faran för det är de osynliga spökena, som bara Akilles kan se, som är de värsta. Men men, matte är övertygad om att han kommer genom även denna period, och det som inte dödar det härdar. De osynliga spökena kommer med största sannolikhet inte döda Akilles (vad än han försöker påstå..) - alltså härdas han.
Gammal bild, som ni kanske förstår av årstiden:
Update
Idag fick Akilles, som vilat nu med "minisemester", tömjobba på banan. Han blev väldigt fin i uppförsbacke och med ett himla påskjut när de värsta busrycken lagt sig. Det var väl inte så oväntat att det skulle busas en del, efter vilan. Arbete med att hålla ytterbogarna på plats på ett fyrkantspår á 20x40 m. Banan är i vanliga fall högst icke-dressyrmässig med måtten (ca) 40x40, men tre hinder stod på mitten och skapade gyllene förutsättningar för dagens övning.
En liten anekdot från helgen, för er som levt i nyfiken ovisshet. Matte bestämde sig efter några om och men för att rida ut i lördags, i kortbyxor dessutom eftersom hon i tillfällig (?) sinnesförvirring lämnat hemmet i dessa. Allt gick bra inlednings- och avslutningsvis, men tror ni inte att faran lurade i skogen även denna dag? Jodå, en älg sprang över ett kalhygge ca 50-100 meter framför, Akilles märkte den givetvis först och frös till is men matte var inte långt efter med att upptäcka sällskapet. Faktiskt tog han det lite lugnare denna gång. Kanske trodde han att det var en puckelryggad häst.
Tillfälligt avbrott
Hästarna står nu inne och torkar med hö att mumsa på och stalltäcken på ryggarna, Matte har också torkat och kan med lite god vilja se det mysiga i regnets stänk mot fönsterrutorna. Så var ännu en regnig dag till ända.
Det blir ett kortare blogguppehåll eftersom matte har mycket att göra de närmaste dagarna följt av en minisemester ner till Härjedalen. Men snart på återseende!
Tjolahej tjolaHOPP
Önskningen om lagom väder infriades och det blev hoppa av under onsdagens kväll. Efter att ha testat på Stallägarinnan Jr.´s gränser så skötte sig Akilles mycket bra. Så nu kanske hoppningen kan komma igång på mer regelbunden basis!
Akilles skulle ju börja hoppträna regelbundet redan i april. Men, som ni kanske minns, så satte han sig istället på en metallpinne och så var det med den saken. Eftersom han inte blivit riden av någon annan än matte sedan i april, så tyckte han att det var på sin plats att testa Stallägarinnan Jr. lite innan han gick med på att sköta sig. Det skulle slängas med huvudet, tvärstannas och vägra stannas.
Men sen så skärpte han upp sig. Jätteduktig kille fixade trav- och galoppbommar med bravur, och hoppade räcke på ca. 70-80 cm som högst. Det är väldigt roligt att se hur schysst och samarbetsvillig han är, han hoppar i alla lägen. Eftersom Stallägarinnan Jr. och Akilles ännu inte hunnit bli så samspelta som ekipage så blev svängarna något vida ibland, men Akilles hade aldrig en tanke på att ta någon annan väg än över hindret. Och han verkar tycka att det är superroligt. Bra! Då har han en alternativ karriär om det inte blir några framgångar på de tänkta dressyrbanorna.
En bildbomb från dagen:
Ser väldigt halkigt ut, men så var inte fallet:
Något skumt perspektiv gör att det ser ut om att hindret står i just i kurvan:
Och ett äkta bäbishopp med hängande ben:
Vad hände med lagom?
Uterittsplanen gick helt åt stöpet när det ihärdiga regnet aldrig gav med sig. Nio grader kallt (okej, varmt heter det väl när tempen ligger på plus) och blåst i kombination med detta regn för att matte helst vill krypa ner i soffan och göra ingenting. Efter en hel, blöt dag på jobbet så fick faktiskt Akilles vila. Och antagligen sörjde han väl inte den uteblivna uteritten särskilt mycket, för så kul är det nog inte för hästarna heller att bli alldeles blöta och kalla.
För att ge några exempel på det underbara vädret. Det gick nästan inte att se vägen trots att vindrutetorkarna på bilen arbetade för fullt. Akilles nya, stooooora saltsten hade regnat bort till mer än 2/3 och kan nu inte kallas annat än en liiiiten saltsten. Gödselplattan som är i en sänka var översvämmad så för att tömma kärran var det bara att simma fram i vaddjupt kiss-bajs-vatten. Okej, det var jobbigt de varmaste dagarna, men var finns de ljuva mellantingen?
Så var regnet tillbaka
Idag, måndag, blev det iallafall tömträning på banan med höga cavaletti och bommar på marken. Om inget oväntat inträffar (som det så ofta gör) så ska Stallägarinnan Jr. hoppa Akilles på onsdag. Så då lämpade det sig väl med lite förberedande markarbete. Matte förfasar sig dessutom fortfarande över sin gräsliga sits vid senaste fotosessionen, och överväger att bli tömkörare på heltid för att skona stackars Akilles. Herrn skötte sig mestadels fint som snus, och jobbade på bra efter att fått bränna av den värsta överskottsenergin.
Ni som får hem tidningen Häst & Ryttare i brevlådan läste kanske artikeln om insektsmedel. Föga chockerande så var det inga imponerande resultat för medlen i testet. Kanske får matte lov att prova huskuren som beskrevs: olja/vitlök/vinäger. Det receptet tipsas om i flertalet insektssammanhang så varför inte. Dessutom så har regnet med sig en fördel - förutom då att naturen behövde en dusch - och det är att det blir mindre flygisar. Inget ont som inte har något gott med sig, som ni kanske vet?
Akilles och Ankan
Den ursprungliga tanken var att Stallägarinnan Jr. skulle hoppa Akilles idag, torsdag. Men eftersom hon led i sviterna efter en visdomstands-operation så fjäskade matte med sig husse för att fota lite istället.
Och fortfarande håller värmen i sig! Matte har precis gått av ett sexdagars arbetsskift där den ena dagen varit varmare än den andra, och var med andra ord ganska trött när hon och husse anlände till stallet. Husse fick såklart borsta och frisera under tiden matte mockade. Idag blev det en vattenkammad mittbena på stackars Akilles som såg ut som en professor. Dock går det inte att tämja den troll-manen någon längre stund, så väl ute på banan stod luggen åter åt alla håll.
Sammanfattningsvis var det olidligt varmt, olidligt dammigt och olidligt mycket brems. Matte förfasade sig över bilderna, då hon satt som en anka på varje kort. Vad sjutton! Nu får det bli ordning på sitsen! Efteråt fick Akilles beta i den lilla gräshagen matte byggt åt honom igår. Även om det inte är betesgång i ordets rätta bemärkelse så får Akilles åtminstone beta av områdena runt stallet, och det trivs han ypperligt med.
Och ett riktigt skräckexempel på anksits:
(Matte försöker skylla vilt ifrån sig med ursäkter som att "hon faktiskt rider lätt" på bilderna, att "det var så varmt" och att "husse distraherades". Pfft.)
