akillesafpan

Då har vi varit iväg till ridhuset igen. A har varit bakis typ hela veckan sedan förra svängen, men lördag började energin vara tillbaka och idag vibrerade han nästan. Så ett svettigt hoppass var helt rätt.

Idag var det tre studs på ena långsidan och ett räcke på motsatta långsidan. Räcket slutade på ca metern. Hoppade bättre idag än förra veckan, även om han var laddad och rädd för varje hörn så märktes det ändå att han varit där en gång.

Svårt att få snygga skärmdumpar på telefonen... Film finns på Instagram.

Inga spännande vardagsupdates, direkt. Å ena sidan är det grymt trist med november månad, å andra sidan följer vi planen med en lite lugnare period nu. Det har varit en intensiv höst, en paus är på sin plats.

Det kom lite snö idag, i detta läge är det efterlängtat med ännu mer. Hellre ett bra snöunderlag och vintervitt än slask och is och mörker. Hur pallar folket söderut att ha det så här hela vintrarna?

Sådärja, då har Akilles varit iväg till ridhuset och hoppat. Och det gick alldeles oförskämt bra med allt vad lastning och transportering heter. Även ridpasset gick bra, men det var förstås jättespännande också. Något annat var inte att vänta.

Ja, då har ytterligare en vecka passerat. Det är mörkt, det är kallt, det är november. Matte har knappt hunnit rida alls på grund av två jobbresor till huvudstaden. Tur att det finns medryttare.

Lastträningen fortgår och på hemmaplan är det nemas problemas att skicka in honom. Verkligen. Snarare så att Matte inte alltid hinner gå ut innan han är inne. Gruversamt att testa på bortaplan dock, men det måste ju göras. Alla känslor från förra höstens elände kommer tillbaka.

Tanken var att hoppa bana, men ridbanan var stenhård efter nattens minusgrader så det var bara att glömma.

Medis-T och Medis-C red först fram en sväng i skogen. Efter att ha provtravat på ridbanan med nedslående resultat flyttade vi oss till ängen istället. Där var underlaget kalasbra och Akilles gjorde det bästa och nyttigaste passet på länge. Galoppjobb i friskt tempo med ett sockerbitshinder att rulla över. Efter ett par lite speedade varv så galopperade han tokbra. Mycket värt denna årstid, då många pass blir bara skritt pga underlaget.

Plusgrader igen, tack för det. En massa regn, skit också. Med andra ord så blev det en slaskig hoppträning idag. Inte ett underlag att träna snäva svängar på, raka linjer för hela slanten blev det istället.

Men det är bara att vara glad så länge det alls går att hoppa, och be en bön för att snön kommer fort när det väl fryser.

Matte kunde rida ut i dagsljus idag, sånt uppskattas denna årstid. Akilles är dessutom i stort behov av självständighetsträning. Sträckan som borde ha tagit kanske 30 min tog nog det dubbla eftersom det fanns så fasligt mycket att vara rädd för. Men sen släppte det, och sista biten hade Matte nog kunnat sitta och sms:a i godan ro.

Men det är en övning i tålamod när han är på det humöret.

Sedan sist? Uteskritt i mörkret med Medis-S och två pigga hästar i måndags där Mihloo utövade sin paradgångart skrav. Sen har Medis-J och Medis-C motionerat, C kom idag istället denna vecka. Och Medis-T har hjärnskakning.

Lastträningen fortsätter, femte dagen med kraftfodergivan i transporten. Går bra, går nu att stå utanför och skicka in. Sen backar han förstås ut några gånger, eftersom han ännu inte riktigt vill slappna av. Men går in igen på anmodan. Matte ser givetvis till att slamra ordentligt, klappa rumpan och kamma i svansen medan han äter. Här ska härdas!

Söndagshoppningen avklarad, även denna gång med bravur. Eller nja, inte när Medis-C skulle värma upp i skogen och A var El Crazyhorze, men sin vana trogen tog han sina förlorade pluspoäng efteråt.

Hoppövningen bestod av en linje på respektive diagonal, räcke—oxer och två respektive tre galoppsprång mellan. Vi tränar på 90-100 cm, det var visionen för denna höst så det känns bra att redan vara där. Nu ska han få bli stark och riktigt säker på denna höjd innan vi höjer ett snäpp till. Inte för att höjden är någon direkt utmaning, men det finns ingen anledning att stressa.

Käkade kraftfoder i transporten efteråt. Tur att han är ett matvrak av rang!

Ännu ett grymt dressyrpass! A rörde sig helt annorlunda, genom hela kroppen — in the good way. Galoppfattningarna från halt var magiska, kanske extra bra i vänster till och med, de som var så besvärliga för bara några veckor sedan.

Nu har Medis-C letat fram en transport som vi kan låna ett obestämt tag. Så numera äter A sin kvällsmat därinne. För nu ska här avdramatiseras, back to basic även med lastträningen. Hoppas att det ger samma snabba och slående effekt som i dressyren. För den enkla sanningen är att han kommer inte bli lättlastad utan träning, så Matte has to get out there and f*cking earn it.

Medis-C har lyxen att kunna hoppa dagtid på sina torsdagar, mycket värt nu när mörkret faller så tidigt om kvällarna. Hon började med att utmana A ensam längs "hundrundan" (intern benämning), och jobbade galoppfattningar där. A var dömuppig i början enligt uppgift, tur att hon inte är bangen!

Därefter hoppträning med studs på korta diagonaler, även kallad dogbone eller rosetten.

Eftersom Matte inte var på plats utan fått allt rapporterat i efterhand så får det duga med en bild från i söndags.

En sen skrittur med Medis-T, rätt välbehövligt efter att A gått så pass hårt och så himla bra de senaste dagarna. Det är tur att det finns åtminstone en del gatlyktor i byn, för mörkret är kompakt. Samtalsämnet för kvällen var passande nog människoätande björnar, zombies och skräckfilmer.

Igår var det tveklöst bästa dressyrpasset sedan igångsättningen. Halter från trav med bibehållen eftergift, galoppfattningar från halt. En sån dag som man kan rida hur länge som helst, och därför bör sluta i tid.

Idag hoppades en inte allt för enkel bana med relaterade avstånd på olika böjda spår. Mycket bra jobb av både hästar och ryttare!

Mihloo klämde in några extra språng såklart, och var felfri på 30 cm. Akilles fick pusha lite hårdare denna gång och hoppade bana på 90—100 cm i högervarv. Vänster blir bättre och bättre, men eftersom att han ännu har lite svårare att hålla ihop vänstergaloppen så fick hindren vid de svåraste svängarna ligga lite lägre.

Fyra av fem Gunnismarkiska ryttare har varit utslagna denna vecka, och den femte har roat (?) sig i Norrbotten. Konklusion? Det hjälper inte ens att ha en hel medryttararmé, alla är ändå ute ur leken samtidigt.

Vi avancerar i haltarbetet, nu med halter från trav. Gick riktigt bra idag, trots att Matte är lite småruggig och antagligen kommer åka på världens förkylning de närmaste dagarna.

Halterna varvas med bommar och cavaletti, för "ren dressyr" tycker Apan är aptråkigt.

Om det inte är rent önsketänkande så börjar nog musklerna runt bakpartiet buffa upp sig, förresten. Goodie!

Lördag bar det av till sandtaget för att jobba bakpartiet. Mihloo är mer fit än A när det kommer till klättring, och har bättre teknik. A har aldrig varit särskilt skillad på området, och det visar sig extra mycket nu när han är under rekonstruktion. Väldigt trött och nöjd häst efteråt, om inte annat!

Snyggaste bilden när A försökte tjuvgaloppera ur det jobbiga:

Dagens inlägg befäster gårdagens. A vilade igår, och var en lugn mysfarbror idag. Han skrittade på i täten med långa tyglar, (nästan) inget var läskigt. Skön tur en regnig höstdag som denna, med andra ord!

Mihloo och Medis-T hade det desto svettigare i bakhaserna. M kämpade för att hinna med, och hinna om, hela turen.

Det har varit spring i benen på Apan de senaste dagarna. Är det månne kylan, eller kanske träningsvärk? A är nämligen tvärt emot de flesta. En, två dagars vila? Troligtvis seg och lugn. Fyra, fem dagars redig workout? Most likely sprallig och tittig.

Hursom. Igår hoppade han en linje bestående av två studs—ett galoppsprång—oxer—ett galoppsprång—två studs. Han hoppade mycket bra men var inte direkt intresserad av förhållningar. Sista reporna låg oxern på dryga metern, inga probs.

Skymningsljus och mobilkamera, he bli it bättre än söjna.

Helt obemärkt gick den 18 september förbi. Dagen då hovbensfraktursdomen föll, och allt elände låg framför oss. Boxvila, åtta bajskärror om dagen, gips, täta resor till kliniken, en tjurig häst som inte ville åka till kliniken, månaderna på travet.

Ganska fantastiskt att vi nu är där vi är: igång, på gång, och utan en blick i backspegeln.