Sommartid, verkligen?

Fyyyy fanken vilket gräsligt väder söndagen, den officiella "sommartidsdagen", bjöd på! En natt och en förmiddag med underkylt regn lade en flera millimeter tjock isskorpa över världen, och detta kombinerades med kraftig blåst och sedan sådär en decimeter snö som grädde på moset.

Akilles blir så påverkad av busväder. Normalt sett lunkar han ut ur stallet och sniffar, likt tjuren Ferdinand, gärna på blommorna på vägen till hagen. Inte i söndags. Då var det snarare en kombination av flygande drake och ånglok i andra änden av grimskaftet. Inte har han mycket ro i hagen heller: han måste speja, spana och vandra. Mihloo får också motion, eftersom Akilles tar med sig flocken och vallar runt honom. Bra på sätt och vis att gammelfarfar får röra på sig och inte bara stå stilla och äta.

Måndag morgon var han sig själv igen, om än rätt sömnig. Som vissa kanske snappat upp så är Akilles väldigt morgontrött och det konstiga, mänskliga påfundet "sommartid" och "ställa fram klockan" stämmer inte överrens med hans inbyggda klocka. När matte kom ut klockan 06 var ju klockan bara 05 enligt Akilles, som då fortfarande låg och sov.

I lördags fick Akilles manen avkapad, ca 2/3 försvann på längden. Redan lördagkväll hade dock busvädret börjat, så istället för att sin vana trogen stå lågt med huvudet och mysa av friseringen stod han mest med periskophals. Det blir lite svårtrimmat då, men hans man är tacksam på så sätt att den ändå står åt alla håll efteråt - det gör därmed inte så mycket om den är lite ojämn.

Nytrimmad:


Akilles välgnagda träd ger åtminstone lite skydd. Akilles kan välja (och gör ofta det) att ta en paus i höätandet för att istället gnaga träd. Det gör inte Mihloo. Fast även hästarna som bott i hagen tidigare har varit duktiga gnagare, ni ser nyansskillnaderna på Akilles ljusa och nygnagda ytor jämfört med de gråa, gammelgnagda.

Vårvinter eller vintervår

Svårt väder nu. I veckan har det varit omkring -15 på morgonen för att ganska snabbt bli plusgrader och sol. Återigen står en jobbig täckesperiod för dörren.

Hästarna kommer ut kl 06 på vardagsmorgnarna (liiite senare på helgen för att matte måste få snooza sig till en liten sovmorgon ibland för att fungera) och även om det nu är ljust den tiden så är det rätt kallt ute vid världens ände. Men eftersom hästarna har mat i hagen och det snabbt blir varmare så känns det dumt att täcka dem varmt. Alltså har Akilles fått gå i sitt fleecefodrade och egenhändigt omstylade regntäcke - maken till häst att bita sönder sina täcken i bogen har aldrig skådats, men tycker han att det är snyggt med bogbitar borta så för all del..

Lite värre är det med Mihloo. Hans regntäcke är ofodrat, och kommer det då snö under dagen så kyler ett sådant täcke rätt ordentligt. Så han har fått ha ett fleecetäcke under. Men, med känslig arab i fällningssäsong, då kommer bogskavet som ett mail i inboxen. Så matte kanske måste göra någon smart lösning och sy fast fleecefoder på insidan av regntäcket över ryggen, eftersom bara glansiga insidor fungerar över hans bogar. Akilles har ett par-tre täcken som behöver sys också, skruttunge.

En liten anekdot om när matte red ut hästarna här om dagen. Först Akilles. Sen Mihloo. Såklart släpper Mihloo en redig bajshög längst borta i byn. Eftersom hästägarna i byn försöker hålla undan poopet från vägarna för allas trevnad så var det bara att sitta av. Tyvärr kommer sig matte inte längre upp utan pall, inte ens på lilla M. Ett tappert försök gjordes att ta snödrivan till hjälp, men den var mjuk såklart, och matte fick knappt upp benet till stigbygeln på grund av tjock mage och mycket kläder. Tur att det inte är så länge kvar tills bäbisen tittar ut, för det här går ju inte. Matte minns bitterljuvt de inte allt för avlägsna dagarna då hon kunde klättra upp även på mycket högre Akilles utan pall om behovet uppstod..

Kanske, kanske blir det nån ny bild fotad under helgen. Matte har åtminstone ambitionen. Precis som ambitionen att halvera Akilles man, Bergakungen bugar nu mer inför det vilda hårsvallet.

Hellre bildlöst än inläggslöst?

Matte har verkligen legat på latsidan när det gäller fotograferingen. Kanske blir så när man fotar mycket i yrket, då är det inte lika roligt att fota på fritiden. Lite tråkigt bara att söndagens vackra väder gick förlorat ur fotoperspektiv.

Matte erkänner att hon är ganska dålig på att uppdatera över huvud taget nu för tiden. Ni som även läser husbloggen vet nog vid det här laget att schemat är fullt nog ändå. 

Hästarna mår bra. Eftersom bonden som snöröjer ridbanan har sin traktor på lagning så har den dock inte blivit rensad ännu. Det går att använda den till viss del, men nu när solen ligger på och töar snötäcket så är det väldigt tungt på sina håll. Även där det är mer upptrampat så blir det ju tungt, eftersom snön "rullar" under fötter och hovar. Så mestadels blir det nu att motionera hästarna efter de upplysta vägarna i byn, ibland med ett inslag på banan också. Om matte tänder på ridbanan så blir en bra bit av vägen mellan ängarna upplyst också, så efter den sträckan kan man varva fram och tillbaka efter vägen - in några varv på ridbanan - fram och tillbaka efter vägen osv. för att jobba lite intervaller.

Den stora täckesfrågan

Oj, vad svårt det är denna tid på året. Allt är förstås inte svårt, med tanke på att livet också blir lättare rent generellt i och med de ljusare dagarna. Men då var det den stora täckesfrågan..

Aprilväder i tidig mars. Helgen som gått är ett typexempel på detta. Lördag: morgon -15 och mulet, dagtid +grader och sol men blåsigt, eftermiddag växlande molnighet och omkring nollan, tidig kväll vräker snön ner. Söndag: morgon -15 med sol fast även spridda moln, dagtid växlande molnighet och blåst men just över nollan, kvällen -19 och stjärnklart. Hur lätt är det att täcka då?! Eller ja, i och med att det var helg så var det lite lättare. På morgonen fick de gå ut med täcken, lördag båda nakna dagtid med täckades igen innan matte åkte iväg för att käka på restaurang under eftermiddagen vilket var tur med tanke på snöfallet som drog förbi. Söndag täcke på morgonen, och sen fick Akilles vara naken till intag. Mihloo fick faktiskt ha täcke med tanke på blåsten, han är ju en gammal arab trots allt.

Det där med araber. Matte och hovis pratade olika hästraser medan Mihloo skoddes, och hovis konstaterade att araber var så behändiga med tanke på att de kräver så små signaler - men att det kan vara till nackdel i och med att de reagerar på allt. Inte många minuter senare börjar Mihloo tokrycka i hela kroppen. Då hade en (alldeles för morgonpigg?) FLUGA satt sig på honom, ve och fasa vilket obehag!

Nakenfisen Akilles spanar:



Joo, han ser onekligen ut som en galen ponny i manen. Den ska åtgärdas. Any day now. 

Från noll till hundra

Inte riktigt. Men från -33 till +5 grader inom loppet av ett par veckor. Snacka om kontraster.

Snön rasar från taken. Idag skulle grabbarna skos, och matte fick börja med att skotta bort sisådär en kubik blöt snö framför stalldörren. Det har även rasat från garagetaket och in i hagen, förunderligt nog så klarade sig staketet. Egentligen ska man ju se till att ta ner snön själv, och under kontrollerade former, men det har helt enkelt gått undan. Som idag till exempel, så sa matte på morgonen att stalltaket skulle röjas efter jobbet men vid hemkomst hade taket röjt sig själv. Så kan det gå.

Hästarna var jätteduktiga vid skoningen. Matte hade tänkt fota, men glömde kameran så det blir ett bildlöst inlägg. Båda har toppenfina hovar, matte samlar på sådana hästar. Mycket bättre än hästar med dåliga hovar, tycker hon. Nu står de och vilar lite middag, och matte ska också få sig middag innan det är dax att gå ut och försöka skotta bort ännu ett antal kubik snö, för att nå gödselstacken.

(Men vid nästa skoning är det maj - bye bye vintern!)

Kära barn har många namn

Efter en lång tids uruselt väder - kyla, snö och stormvindar - är det nu äntligen härligt vårväder igen. Hästarna mår fint, och lugnet har lagt sig i hagen efter hopsläppet.

Gissningsvis har ni andra hästmänniskor också ett gäng namn på era hästar, att plocka fram allt efter behov och situation. Till exempel så kallas Akilles af Pan för Killis (oftast, och när han är sitt snälla jag), Akilles aPan (när han hittar på fanskap) eller Killsibub (som en variant på Belsebub, det vill säga reserverat för de allra största fanskapen han hittar på). Mihloo får heta Gammelfarfar, Loo, Mihloo-Piloo eller Fjant för det mesta.

Nu när vädret är fint har matte dåligt med tid att fota. Här får ni ett bildbevis på att de går ihop, grått och tråkigt väder dock.

 

Husse kom och skrämdes fredag kväll och hade kameran med sig. Eftersom han har hårda restriktioner att inte fota med blixt så blir resultatet inte bättre än såhär:



Den fina, välskottade ridbanan är HEMSK just nu! Fin nysnö är helt okej, men när det drevat under två dagars stormvind består halva banan av (på matte) midjehög och hårdpackad snö. Det är bara till att hålla sig där det är minst snö, och rida korta pass med fram- och avskrittning efter vägen. Men banan ska skottas igen snart, så det är en övergående plåga. 


Grannens höhäck är alltid grönare

Nu är det gjort - hästarna går tillsammans. Redan fredag eftermiddag fick de gå ihop en stund på ridbanan och äta sitt middagshö. Mihloo var lite väl kontaktsökande och kom tydligen ihåg Akilles som en kul och hygglig prick att hänga med, och skulle flera gånger gå fram till honom och vara nära. "STICK HÄRIFRÅÅÅN!!!" sa Akilles och Mihloo lommade iväg, och så var det inget mer med det.

Lördag eftermiddag plockade matte ner staketet mellan hagarna. Akilles tog direkt tillfället att undersöka hela Mihloos hage grundligt, givetvis även de o-upptrampade ytorna (vilket innebär större delen av hagen, då Mihloo bara rört sig i samma lilla upptrampade triangel) trots att snön gick nästan upp till magen på honom. Han schasade bort Mihloo några gånger från hö-högarna men i det stora hela var läget lugnt. Mestadels av tiden åt de ur den andres höhäck, som säkert smakade mycket bättre än den egna.

Så söndag och måndag har de gått tillsammans hela dagarna, och förutom att Akilles markerar att han är högsta hönset just vid utsläpp, och flyttar Mihloo (som går ut först) från höhäcken en gång så har de annars stått och hängt ihop bland träden i det usla snövädret. Efter ett tag ute får Mihloo även allra nådigast äta ur samma höhäck som Akilles, för trots att det finns två höhäckar och även ett par högar utlagda så vill M alltid stå på samma fläck som A. 

Det usla och ihållande vädret gör att bilder får vänta. Förhoppningsvis är hästarna kvar i hagen även i eftermiddag, trots att de var lite stissiga av blåsten på morgonen. 

RSS 2.0