akillesafpan

Tempoväxlingarna i trav verkar *peppar peppar* sitta mycket bättre nu. Det är fokus på övergångar nu, och det ger resultat. Motorn och bjudningen är det inget fel på, utan som vanligt ligger svårigheten i att minska tempot med bibehållen takt och eftergift.

Träningen intensifieras. Idag via en svettig hoppövning – det är första gången sedan skadan man kan kalla det hoppning. Inga OS- hinder men en 80 cm var det nog. Bildbomb:

Redan nu (!!!) är det så mörkt vid 21.15 att lamporna måste tändas på ridbanan. Var det inte bara några dagar sedan det var helt otänkbart? Buhuu..

Närhelst Matte behöver muntras upp går hon in på bloggen och tittar på fulbilderna. Ett gott skratt förlänger livet (och förgyller dagen).

Fast det finns några skapliga bilder också.

För det mesta görs ett snygghetsurval vad gäller bloggbilder. Idag, helt exklusivt, får ni se den fula sanningen bakom snyggbilderna..

Hösten, definierat som mitten av augusti till mitten av oktober, är bästa tiden att rida om man saknar ridhus. Tillsammans med maj, som spelar i samma liga. Rätt deprimerande att tänka på att det, om bara några månader, kommer vara kallt. Och mörkt. Och snöigt. Usch.

I tisdags fick A lite lätt gympa med Medis-H aka Bortförklarerinnan aka Autocorrectarn i sadeln. Matte hann med några smygiga foton, denna gång från andra gaveln av huset.

Denna sommar har det blivit få betesbilder, så här kommer en. Task-Akilles-Vara-I-Centrum-Nörd ville inte låta M få stå som ensam stjärna på någon bild så tillslut gav Matte upp den tanken.

Det är bra att ha många fönster som vetter mot ridbanan. Sex utkiksposter som är utmärkta att spionera från.

A styrketränar med diverse markarbetsövningar där han får länga och korta på stegen. Idag 2 upphöjda galoppbommar med relaterat avstånd (3 -4 galoppsprång) till ytterligare 2 höjda bommar. Taggad, enligt uppgift.

Matte släpade sitt trötta kadaver till kropp upp på hästryggen måndag kväll. Husse skulle komma ut och fota men fastnade med ändan i en container, varpå matte fick fota själv. Synd att det inte är sommar jämt, det är mycket roligare att rida sena kvällar när temperaturen är behaglig och det fortfarande är ljust nog att låta ridbanelamporna förbli släckta.

Medis-H rider. Utan en susning om att hon blir fotograferad. Att hon är bevakad vet hon nog, med tanke på att Matte alltid spinkar i fönstren om hon inte är ute på banan och lägger sig i.

Nu när A börjar vara back in business kanske bloggen också måste bli det..?

Han rids snudd på som vanligt, men än så länge med ett par extra vilodagar i veckan. Han är helt fräsch, men varför stressa när vi inte har bråttom någonstans.

Medis-H och Medis-S red till sjön häromdagen. S mms:ade bildbevis på att även Öknens Konung blötte ner sig lite: