Kort och koncist
Sammanfattning av dagarna som gått och komma skall: Fredag fick Akilles skritta ut på långa tyglar för att spola bort lite slaggprodukter från torsdagens hoppning. Lördag-söndag var matte på hemort och firade en dam som fyllde 80 år, Stallägarinnan Jr. skötte Akilles. Måndag = sjuk matte som knappt orkade lyfta en grep. Därav blott en avrastning på lina för A:et. Tisdag-onsdag åker matte till Aitikgruvan med sitt nya jobb (jäkla tajming att bli sjuk, va?!) så Stallägarinnan Jr. rider tisdag och Medisen på onsdag.
Stackars A, bara han inte känner sig helt bortglömd. Han var väldigt kelsjuk under tiden matte hostandes och snorandes svajade runt och mockade hans hage. Matte orkar inte ens leta fram en bild, så ni får hålla till godo med en till filmsnutt från hoppningen. Observera hur duktig Akilles är på att reda ut situationen även fast han snubblar in.
http://s302.photobucket.com/albums/nn101/jennymonica/?action=view¤t=MVI_8159.flv
Hoppsan
För att ta det hela "till nästa nivå" byggde matte lite trixigare övningar, upphöjda galoppbommar före och efter ett hinder och dessutom två studs. Framridningen gick strålande, Akilles skötte sig kalasbra. Studsen gick sisådär, han har inte helt kläm på travhoppningen än men gör sitt bästa. I galoppövningen märktes det att mjölksyran kickade in mycket snabbare än vanligt i och med den lite mer krävande övningen. Nägra fina språng blev det, fast ibland tappade han rytmen i hörnpasseringen och resultatet blev därefter. Men det är bara att träna vidare på styrka och rapphet i hovarna!
Ett par filmsnuttar, som tyvärr hackar en hel del då matte inte har en riktig filmkamera:
http://s302.photobucket.com/albums/nn101/jennymonica/?action=view¤t=MVI_8150.flv
http://s302.photobucket.com/albums/nn101/jennymonica/?action=view¤t=MVI_8153-1.flv
För den nyfikne så var det tömkörning igen i onsdags, i regn och snabbt fallande mörker. En travserie med bommar, 6 st, varannan upphöjd för att öva benlyften. Det syntes under torsdagens uppvärmning att Akilles hade höga knän i färskt minne, för över travbommarna var det nästan passage de första två gångerna.
Sightseeing
En "halvvilodag" blev det under tisdagen, efter ett pass tömkörning i måndags. Då jobbades det vidare med att hålla väg och ytterbogen på plats, och eftersom de höga galoppcavalettisarna stod kvar blev det lite gymnastik över dem också. A var duktig, men matte hatar sin tömkörningsgjord och önskar att tomten kommer med en ny och fin en.
Halvvilodagen var alltså en skrittrunda under det att mörkret föll. Kanske var det de allt längre skuggorna som fick Akilles att vara extra fjåttlig och se grådvärgar och rumpnissar så gott som överallt. Rundan gick förbi grannstallet, eftersom matte ville kolla in deras nybyggda ridbana. Antagligen väcktes hela gården av genomfarten eftersom ett tjog ettriga små hundar kom utrusande och bjussade på en redig utskällning. Jaja.
Lillfjåttel när han nyligt flyttat hemifrån:
Världsrekord
Ja, som ni säkert har förstått så har Akilles haft lite annat träningsupplägg tidigare, men det är ju i ständig förändring allt eftersom han blir större och starkare. Han har kommit en lång väg; från att skrittas med ledare, till att motionera kanske 3 gånger/vecka, till att arbeta 2 - vila 1 och nu då jobba 5-6 dagar i veckan. Det går åt helt rätt håll, alltså!
Söndagen till ära var Akilles mjuk, glad och positiv men inte riiiktigt så framme för hjälperna som han brukar vara. Kanske hade han, i likhet med matte, lite träningsvärk från gårdagen. Så en lugn och mysig uteritt var helrätt. Tempoväxlingar i joggen, och ett par galopper där han fick sträcka ut ordentligt. Frustande och med öronen framåt.
Det mest dramatiska som hände var att matte nästan ramlade av, men bara nästan. Det är faktiskt enda gången hon nästan ramlat av honom (peppar peppar). Akilles lyckades dänga henne i backen en gång för sådär 1½ år sedan, och har ytterligare ett par streck på gevärskolven från inridningshjälpen F och medryttarinnan E. Men den senaste incidenten var i november -08, så matte klagar inte. Det som hände nu var ett rätt oskyldigt grodhopp i sidled för en skrämmande vit balplast i diket, och matte som inte riktigt var med hamnade lite på trekvart. Skulle han ha fått för sig att bocka då hade matte antagligen planterat ansiktet i gruset, men så var nu inte fallet.
Grimman över örat kanske är som häng på brallorna för tonårshästar?
Livsnjutaren
Det vackra solskenet gjorde att matte fick brottas mot uterittssuget, men nu var det faktiskt ett tag sedan det dressyrades. Halter och övergångar var övergripande tema för dagen, och en del fokus på vägarna. Väldigt bra galoppfattning i vänster galopp ger plus i kanten, och rätt okej resultat över lag. Matte har dålig ork och ridkondis, och blev mer svettig än Akilles (som ändå var såpass svettig att han fick sig en omgång med badhästen efteråt).
I övrigt kan berättas att Akilles låg och vilade.. frukost?.. när matte kom och såg helt utslagen ut. Skönt att slappa i solen, kan tänkas. Efter badet blev det givetvis en obligatorisk rullning, som kan se ut på detta vis:
Observera särskillt grimman som A ofta drar över just höger öra, och sandmolnet omkring honom på bild nr 2.
Skymningstid
Torsdag tömkörde matte och Akilles ut och jobbade på övergångar trav-skritt. Att hösten är här märks inte bara på luften, utan också på att det numera börjar vara stressigt för matte att hinna ut innan mörkret faller de dagar hon jobbar kväll.
Så sicken tur att fredag är sista kvällsskiftet, eller hur! En vecka kvar på nuvarande jobb, sedan övergår matte till att jobba som det hon utbildat sig till. På husses arbetsplats, dessutom.
Inför tömkörningen tog matte - förutseende - på sigsjälv och A:et reflexer men skippade pannlampan. Den hade dock behövts, för innan de var tillbaka så var det svart ute. Akilles var duktig i vanlig ordning, lyhörd och otroligt fin i formen. Matte testade vad som kunde ha varit en runda, men ändå tvingades ekipaget att vända. Marken blev nämligen alldeles för sank för att det skulle kännas bra att fortsätta. Ny träning för dagen blev dock att ta sig över ett (ganska grunt) dike. Första gången krävdes lite övertalning, andra gången skuttade han över självmant.
Matte blev svettig men inte Akilles, som tre av fyra dagar denna vecka fått avsluta med ett bad. Han har ingen badanka, men väl en badhäst. 
Hoppla!
Med mer regelbunden hoppning kanske Stallägarinnan Jr. slipper övertala Akilles om att hon är en duglig pilot varje inledande 15 minuter av hoppträningarna. Akilles var först spänd och springig, ville inte ta förhållningar och tjafsade med munnen. Men det gav med sig även denna gång, snart slappnade han av och koncentrerade sig på uppgiften. En riktigt klurig uppgift hade matte dessutom ställt fram: på ena långsidan 3 studs med cavalettibockar, och dessutom tre hinder efter fyrkanten (ett på varje kortsida, ett på motsatta långsidan) - fast med möjlighet att rida utanför.
Akilles tvekar aldrig en sekund på att hoppa, men kommer gärna i lite högt tempo. Inget konstigt med det, han är ung och grön. Tog dock inte många försök så hittade ekipaget kontakten och därmed lite mer samling genom svängen och mot hindret. Det verkar som att han tycker att det är superkul att hoppa, och dessutom får han ju använda hjärnan lite extra.
En bildbomb, såklart:
Ute på mysrunda
Åh, den som ändå hade råd att gå hemma hela dagarna och bara göra vad den ville, när den ville göra det. Här följer en liten redovisning för dagens aktiviteter, innan matte lägger sig på soffan och njuter av sin lediga kväll.
Matte drog på sig ridmunderingen och gjorde sig klar för ännu en uteritt. Väl i stallet mötte hon Stallägarinnan Jr., och det bestämdes att denna ska hoppa Akilles imorgon. Det är inte ofta Akilles rids tre dagar på raken, oftast blir det något tömkörningspass eller liknande emellan, men eftersom matte nu ändå planerat att rida så blir det så ändå. Det är nog inga som helst problem för Akilles att kånka runt på en ryttare i tre dagar, särskilt inte när bara ett av dessa är på bana. Det är snarare matte som måste ställa om ribban till högre höjder nu, allt eftersom Akilles blir mer och mer ridhäst.
Det blev en tur kring favoritrundan, som tog sådär en 50 minuter. Akilles var superfin i traven, med mjukt och lätt stöd i handen och perfekt bjudning. Lite sidvärts i trav och några kortare öppnor blev det. Annars mestadels skrittjobb med klättring och på lång tygel över stock och sten. Ett par fjanterier hann han givetvis med, vad annars. På flertalet av ridvägarna finns enorma snår med hallonbuskar, så även efter denna runda. Och där stank det jämmer och elände, något måste ha krälat in under en buske och dött. Så där kan man väl kanske inte klandra Akilles för att han reagerade. Annars var det väldans mysigt, A frustade på och matte filosoferade i vanlig ordning. Akilles har för övrigt utarbetat ett system för hur läskigheter ska hanteras, som han följer strikt.
Akilles manual för läskigheter:
- Sakta in tempot samtidigt som du höjer huvudet till giraffliknande position.
- Stanna, spänn dig och lyssna för allt i världen inte på vad människan uppe på ryggen säger.
- Backa långsamt iväg från faran. Inga hastiga rörelser.
- Om inte människan uppe på ryggen blivit allt för ettrig vid det här laget, gör en vinkelbackning så att du kan vända hemåt - släpp inte faran med blicken. Ta ingen hänsyn till eventuella diken, de flyttar antagligen på sig.
- Skulle inte människan uppe på ryggen begripa att faran är farlig, så upprepa punkt 1-4. Eller ge dig, för husefridens skull.
(Ytterligare en bild där matte ser ut som en knubbig och kutryggig påse skit i sadeln, men visst är väl Akilles fin iallafall!)
Sandhedar efterlyses
En kort sammanfattning av helgen, för den nyfikne: Lördag blev det longering över tre bockar, studs. Det fixade A galant. Därefter en liten promenad. Söndag vilade matte och Akilles, efter att matte tillbringat hela dagen på jobbet ute i blott +10 grader, regn och blåst. Husse följde med och borstade som vanligt på Akilles. Sedan stod Akilles och räckte ut tungan till husse, upprepade gånger. Måntro vad han menar med det?
Måndagen stod för ett strålande väder, och uteritt. Det hade inte varit helt dumt att bara skritta runt på långa tyglar och filosofera, men efter den lugna helgen behövde Akilles få röra sig lite mer ordentligt. Det blev upptäcktsfärd efter en väg som inte testats sedan tidig vinter -08. Den är en rid-och-vänd-väg, tyvärr, om än en mycket naturskön sådan. Matte hoppades på att hitta någon spännande stig som ledde från denna väg, men ängar och myrmarker var allt som sågs. Matte saknar tallhedarna från riktiga norr, med härliga sandtag att klättra i.
Såhär kan det se ut när Akilles longeras:
Pedikyr
Nu har hösten kommit, om än i ett tidigt skede. Och en ny brud i stallet, såklart. Sedan sist har Akilles tömkörts på banan och fått fötterna fixade.
I kronologisk ordning börjar vi med torsdag. Galoppjobb på töm, även över tre galoppbommar där den mellersta var upphöjd. Akilles var lite (?) odräglig först och slet sig en gång och snurrade in sig i tömmarna ett par gånger därefter. Betedde sig helt orastat, fastän han gått ordentligt dagen innan. Men sedan jobbade han riktigt fint, matte uppskattade det inte till fullo kanske eftersom det odrägliga beteendet satte sina spår.. Torsdagkväll kom också nya bruttan Olivia, Akilles hade varit väldigt nyfiken på henne men lugnat sig fort. Hon hade åkt transport långväga, och var visst trött efter färden och inte så peppad på att snacka med sina nya vänner. Späd och gul är hon.
Och fredag kom hovis och skodde. Han får gå barfota bak en omgång till, han har så starka och fina hovar. Han skötte sig dessutom alldeles lysande och får flera stjärnor i kanten. Så tålmodig och snäll. Skorna hade han nött och gått in precis rätt, han haft sidotåkappor för att underlätta överrullningen och de var slita på exakt de rätta ställena. Denna gång var det en nästan ny hovis, hon var med ordinarie förra gången som "lärling". Hon bor här på orten och ska sko varannan gång, i samråd med ordinarie hovis som åker 25 mil enkel väg för att sko Akilles och ett par hästar till och därmed gärna minskar ner lite på de resorna. Nya hovis är alldeles färsk från utbildningen, och får på så vis feedback och hjälp från ordinarie samtidigt som hon kommer igång med sitt företag. Att båda Akilles hovslagare är ordentligt utbildade och duktiga, det är viktigt. Det är de som pratar om överrullning, korta tår, vinklar och annat som är viktigt att tänka på för att hästen ska må så bra som möjligt.
I älgarnas rike
Under den sena onsdagskvällen tänkte matte rida ut efter byavägen, men som vanligt blir det inte alltid riktigt som man tänkt sig och planen fick en viss revidering..
Matte anlände till stallet, tog in Akilles, gjorde honom redo för uteritt, satt upp och red iväg. So far, so good. Ekipaget passerade byn utan större problem, passerades strax utanför byn av en bil som bogserade en annan. Lite småläskig, bara. Inte långt senare ser matte sommarens tredje älg stå på äng. Denna gång såg dock inte Akilles älgen, som i mångt och mycket påminde om honom själv; ung, söt, busig och nyfiken. Matte och älgen hann kolla in varandra rätt ordentligt innan matte vände och valde en annan väg, För även om älgen såg ofarlig ut, och matte gärna tagit hem den och haft den som sällskapsälg åt Akilles, så är det inte säkert att Akilles uppfattat det på samma sätt.
Tanken var att rida på rakt framåt i friskt tempo, och så blev det. Den alternativa vägen bjuder inte på lika bra galoppmöjligheter eftersom den bitvis är belagd med ganska stora grus, men en riktigt fin sträcka på några hundra meter kunde Akilles få sträcka ut.
Torsdagkväll kommer ett nytt sto till stallet, ska bli spännande att se vad Akilles tycker om det. Han är ju en ladies man..
Lyft på fötterna!
Ut i skogen för att öva på att lyfta hovarna, segklättra lite och främja skritten. En halvtimmas ridtur hade matte schemalagt, blev 45 minuter men det är väl helt enkelt som vanligt. Förutom ett par osynliga faror så gick färden bra. Inge älgar, tack och lov, om än det känns som att de spinkar på en bakom träden. En halvnaken, studsmattehoppande och gällt skrikande unge passerades dock, men Akilles tyckte inte att den var varesig speciellt farlig eller intressant. Matte och Akilles är rätt lika i att de gärna svävar iväg i fantasin, för Akilles del visar det sig genom att han glömmer lyfta på hovarna ibland. Så motion på stigar och vägar som kräver högre hovlyft är alltså inte helt fel.
Russinfejset
Akilles visade matte med all önskvärd tydlighet att han inte alls kan bli lämnad ensam i två hela dagar, för då förlorar han allt vett och sans. När matte kom till stallet så galopperade han runt runt som en blådåre, och blev såklart ordentligt svettig som följd - för det har varit olidligt kvavt. Oavsett vad Akilles själv säger så rapporterar Stallägarinnan Jr. att det gått finfint under mattes frånvaro. Får hoppas att den senare versionen är den sanna, för i slutet av månaden är matte och husse bjudna på 80årsparty och det vore oartigt att inte närvara.
Akilles har, enligt matte denna gång, tunnat av litegrann. Det kan bero på några orsaker misstänker matte, teori A är det nya höet. "Urtunningen" kom ganska snart efter, så det nya höet kanske inte har optimala värden för Akilles. Teori B är att Akilles är i en ny växtfas. Matte hörde nyligt om en jämnårig vallack som vuxit hela nio centimeter det senaste året, varav hela fem centimeter under sommaren. Det skulle såklart kunna vara en radda olika orsaker, men utredningen börjar vid det mest logiska. Särskilt eftersom Akilles är sig själv i övrigt, har mycket energi och blank och fin päls. För att få ordning på fläsket igen så har Akilles nu fått en mer proteinrik müsli med 120 gsmb rp/kg, den tidigare låg på 80. (Det skulle även kunna vara så att mattes mentala viktband inte är som det ska, och att Akilles varit lite knubbig innan och nu är mer "normalviktig)
Idag blev det tömkörning ut i skog och mark, matte flåsade efter. Han är väldigt trevlig i travjobbet framförallt på töm ute, mycket trevlig form. I skritten lunkar han mest på, och svänger med svansen mot myggen så att den hamnar över tömmen. Matte har en groende misstanke om att det är ett rent taktiskt drag, att lägga svansen där, för den svänger betyyydligt mindre när den väl hamnat över tömmarna. Annars gick det bara fint.
Humör har dock herren, mycket troligt efter moffa Briar efter vad som sägs om denne. När han tjurar till så rynkar han mulen och blänger på en. Husse förevigade russinfejset vid en tidigare fotosession när Akilles inte ville stå stilla..
3 i 1
Tisdagen blev det en skrittur ut, handleden var något bättre men inte alls bra. Matte piffade upp Akilles med benlindor och dressyrsadel, och tränade lite sidvärts efter vägen. Än så länge är det inte tal om några skänkelvikningar utan mera ett "puttande" för att herrn ska koppla ihop putt --> gå åt sidan. Ingen märkvärdig tur och inget spännande hände.
Onsdag var tömkörningsdag, över ett par galoppbommar och övning i galoppfattningar. Det gick väl sådär, varken bu eller bä. Matte inledde fas 1 i mantrimmningsprocessen, vilken med fördel läggs upp under flera dagars tid för att undvika träningsvärk i armarna. Akilles tycker att det är rätt mysigt att trimma manen på längden, trimkniven verkar massera honom in i någon hypnos. Uttunnande ryckning är inte lika skojj. Gick hyfsat med handleden, så länge matte inte vrider på den allt för mycket.
Och så torsdag, som varit en fullkomlig katastrofdag för matte. Mycket dålig karma som rest från ett tidigare liv är den enda orsaken hon kan komma på till jävulskapen. Kanske var hon en otäcking i stil med Hitler. För er som inte har haft en riktig dag från helvetet så innebär det att man till exempel tappar saker hela tiden, slår sig, välter ut grejjor and so on. Dessutom går allting fel, vad än man tar sig för. Dressyrpasset på banan gick inte alls bra, usch och fy. Matte kände sig som en påse skit i sadeln och övervägde att sluta med hästeriet och skaffa sig en hobby som inte kräver talang. Daggmaskskådning, till exempel.
Betydligt kortare man numera.
Aj aj aj
Nej, det var inte Akilles som hade en hov med i spelet, men väl en av mattes hundar. En svullen, stel och knappt rörlig handled gjorde matte något hand-ikappad på jobbet hela dagen. Och inte blev det bättre senare heller. För att Akilles skulle få sig sin motion så longerade matte först en stund och skrittjobbade därefter uppsuttet. Akilles var snäll, och höll sig på marken. Lite svårt att rama in vänstersidan med en hand som bara kunde vara stilla i ett läge dock.
Det är verkligen dax att trimma Akilles man, som varit på utväxt en längre tid som flygfä-skydd. Men det får väl blir när handleden ordnat upp sig.
Back to business
Matte hade ju planerat ett kort bete i år. Men dubbelt så långt som det som faktiskt blev av. Fast det är väl ingen idé att gråta över spilld mjölk? Akilles promenerade hem väldigt snällt vid mattes sida, var överlycklig att se stoet igen och kaxade upp sig rejält inför vallacken i grannhagen med hingst-hals och svävande steg.
En tömkörning har hunnits med sedan sist, gick jättebra. Lugnt och fint. Matte filosoferade om att Akilles är på väg att bli vuxen.. En senare revidering av filosofin blev att näe, kanske inte vuxen - men han har iallafall gått klart grundskolan och ska börja gymnasiet till hösten. Akilles är ju ungefär ett år efter sina jämnåriga, då han reds in under våren -08.
Lille Mihloo har flyttat till Östersund nu, tråkigt värre. Hoppas att han får det bra hos sina nya mattar!
(Akilles spegelbild i en vattenpöl, ifall ni inte såg det)
