akillesafpan

Nu ni, nu är det snö. Omkring 50 cm snö har fallit över Umeå under helgen, och det snöar fortfarande. Matte är åter på plats i stan, efter några dagars ledighet.

Hästarna, eller rättare sagt Akilles, har inte skött sig exemplariskt under frånvaron. Kortfattat så förvandlas Akilles till ett monster mot andra vallacker när det finns ett brunstigt sto i närheten, och C har gjort det något udda valet att brunsta mitt i mörkaste december. Resultatet av detta är att Akilles spränger hagar och försöker jaga andra vallacker på flykt från gården, vilket stackars M fick erfara. Så nu är Akilles på rehab i hagen längst bort från BrunstMaja, och återgår förhoppningsvis till sitt normala tillstånd när känslorna slutat svalla. Det får nog bli stoförbud på gården, alternativt en speciell hingsthage för A. Måntro om veterinären glömde kvar en kula vid kastreringen?

Efter frånvaron var Akilles också ganska prillig av energi, så det var ju lämpligt att det var ett snötäcke på ca 70 cm på ridbanan. Det håller även den mest energiske häst på plats och i lämpligt tempo. Och eftersom det bara är pudersnö som fallit, så är det inte lika slitsamt för senorna som vid dess blöta motsats. Men fram- och avskrittning skedde ändå efter plogade byavägen, för nog ger snöplumsningen mjölksyra alla gånger.

Såhär mycket snö kan inte matte minnas att det någonsin fallit i december. Så nu är frågan: hur ska det se ut i februari?! En bild från april 2009. Förvissor kommer denna snö sjunka ihop något vid varmare grader (för det ska ju givetvis envisas med att vara superkallt och snö) men undrar ändå om det inte var mindre snö då än vad det är nu..