akillesafpan

Nu har Kung Akilles fått sig en egen hov-herre (i dubbelbottnad betydelse). Mihloo har nämligen flyttat till stallet för att göra honom sällskap resten av livet. Och varför det, då? Jo, för att matte och husse flyttar till hus i slutet av januari och tar givetvis hästarna med sig.

Vissa av er visste det, andra inte. Men så är alltså fallet. Och huset är just detsamma som tittades på långt tillbaka i juni, en västerbottensgård med ett litet stall. En fin 20x60 ridbana med belysning och fantastiska ridvägar med sandhedar (tjohoo!) gör allt ännu bättre. Bilder finns men inte på jobbdatorn, så ni får ge er lite till tåls.

Mihloo kom iallafall i lördags, storögd och väldigt kissnödig efter att ha åkt transport från Östersundstrakten. Akilles och B fick byta box första natten så att Akilles stod bredvid Mihloo. Han verkade glad att se honom och slickade på gallret istället för att vässa tänderna mot det, som han gör när han ser B. Och Mihloo var väldigt Akilles-sjuk första dagarna och skrek när han inte såg honom. Tills vidare så är Akilles hage delad i två, eftersom underlaget är så kasst. Känns dumt att släppa ihop dem om det blir bus och spring, bättre att avvakta lite tills snön kommit eller - vad som verkar troligast just nu - isen smält bort helt. 

I övrigt så fortsätter allt gå på sparlåga vilket väl är helt okej om än liiite, lite frustrerande. Vila och skrittprommisar efter blankisiga vägar. Igår, tisdag, gick det att tömköra lite på banan eftersom stora delar tinat fram igen.