akillesafpan

Nu! Äntligen tid för lite bloggande. Värmen har hållit i sig - helt otroligt. Idag, tisdag, var det åtminstone lite disigt på himelen och fläktade skönt. Uterittsväder!

Men först en liten notis om gårdagen. Då var det tömkörning på ridbanan, övergångar och cavaletti. Mycket duktig Akilles, som förvisso drog några brallningar i galoppfattningarna men jobbade fint däremellan.

Matte läste ett tips om att svampa av hästen med lite jodopax i vattnet som bot mot flygarna. Det verkar råda skilda meningar om jodopaxens verkan; vissa menar att det avskräcker flygfän, andra att den mildrar bett och klåda genom sin antiseptiska verkan. Skilda meningar råder det också om huruvida femårsåldern för hästar ska kallas för "spökåldern". Spöken eller ej, Akilles verkar iallafall vara i testartagen. Vid var och varannan fara ska han nu stanna och svamla. Vid döfjantiga saker dessutom, som en parkerad bil på "fel" ställe eller rundbalarna han gått förbi massvis med gånger. 

En tur runt favoritrundan blev det idag, och Akilles var omväxlande världens finaste och världens fjantigaste. Nåväl, det viktiga är att han faktiskt går att få förbi farorna, om än det blev i fläng-galopp en gång då det plötsligt flög upp en fågel just vid läskiga rundbalen. Att Akilles har kommandot "ptroooo" väl inlärt visade det sig då det inte tog så många meter innan han avbröt sin flänggalopp. Bättre fly än illa fäkta, är ett av Akilles motton. Men sånahär perioder ska väl komma i den här åldern. Starkare/bättre balans/bättre kondition = dax  att testa vad man måste göra och kan slippa göra. Visuellt konfirmerade älg-björnar är skäl att vända om, men annars vägrar matte i sten. Det gick annars bara bra, Akilles är häftig att rida när han har den där bjudningen och aktionen som kommer gratis ute. På minussidan var slutet av rundan, där det var lä i skogen och en brems-mobb väntade. Till sist satt matte av och promenerade sista biten och smockade bremsar som satte sig på Akilles - åtminstone 20 st gick hädan men det är, som man säger, blott ett piss i havet.

Jodopaxlösningen, så. Mot brems hjälper den då inte. När matte svampade Akilles efter turen kom en bremsj*vel och satte sig på det nysvampade. Sen känns inte jodopaxlösning, hur svag den än är, som något att använda kontinuerligt eller i tid och otid - men det var värt ett försök. Å andra sidan, vilka preparat känns egentligen okej? Många flugmedel är märkta med bekämpningsklass, ska hållas borta från vattendrag, och skyddshandskar ska användas vid applicering. Hur kul är det? Den som har ett redigt, sunt och häst/miljövänligt recept att rekommendera: hör av er. Svag grönsåpelösning blir nästa test, vilket tydligen ska vara milt och lätt antiseptiskt.

Over and out!