Det blir så sällan som vi har tänkt oss

Ni vet den där myspysiga lördagsturen som refererades till i förra inlägget? En sån där tur där solen skiner, matte sitter i kortärmat med långa tyglar och dinglar med benen? Och Akilles lunkar på? Tänk er raka motsatsen så har ni onsdagens tur!

Stormgudarna tog kafferast och ösregnet gav med sig, om än himlen var grå och det blåste ordentligt.
Redan under borstningen inför turen anade matte ugglor i mössan. Akilles försökte invagga i falsk trygghet och halvsov - det brukar innebära lugnet före stormen. Mycket riktigt, det var ett laddat ekipage som lämnade stallplanen för att bege sig ut samma runda som i lördags.

Ett litet stycke in på favorit-skogsvägen finns ett suspekt lerigt parti där det, enligt Akilles, bor minst ett träsktroll. Men det gick bra att ta sig förbi, även om det blev i någon sorts krabbgång. Turen fortsatte, och inte långt senare hördes konstiga ljud inifrån skogen. Vad som strax uppenbarade sig var människan vs. naturen: på bara 3 arbetsdagar har vår fina skogsväg förstörts till förmån för skogsavverkning! Inte nog med att vägen har körts sönder, det lurade även underliga maskiner bakom praktiskt taget varje krök. För att inte tala om timmertravar! Akilles tycker att en ensam timmertrave är läskig, så tänk er då i plural..

Nåja, det blev inte den lugna tur som matte hoppats på. Men det blev en väldigt bra miljöträning. Om det stämmer att hästar tänker i tavlor, så hade någon bytt ut vår tavla mot en karikatyr. Huvudsaken är att Akilles tillsist travade på med bjudning och slappnade av. Som sagt - det blir sällan som vi har tänkt oss.

Sommar, sommar, sommaaar..!

(Matte tänkte ta med kameran och fota lite nya bilder, men husse hade kameran på jobbet. Så då bjuder vi på en bild från samma tid ifjol.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0