akillesafpan

Jisses vad det blåste, hela torsdagen! Träden stod på trekvart i vinden, men tack och lov så höll sig regnet borta. Matte tog med sig kameran till stallet för att få några nya bilder.

Under förra veckan så hade en vattenkopp gått sönder hos grannen mittemot Akilles, med resultat att det forsade ut ett antal liter i minuten. Vilken tid denna vattenkopp gått sönder vet bara hästarna, men det var blött i alla boxar på morgonen och på gödelstacken - dit avloppet rinner - var det en hel swimmingpool. Så det var bara för de stackars stallägarna att skotta ur alla bäddar och hästarna fick flytta ut. Matte tycker egentligen att det är ganska skönt för hästarna att bo ute under tidig sommar; då får de röra på sig som de vill istället för att stå instängda i boxen hela natten, och luften är bättre. De har uppspånade vindskydd i hagarna som uteboxar, där de gärna står och myser vid dåligt väder. Nu har stallet äntligen torkat upp, och matte spånade upp boxen under torsdagskvällen. Det är ju faktiskt skönt att de kan gå in vid behov, även om de bor ute. 

Torsdagens motionspass utfördes på banan, och inte under de bästa av förutsättningar. Som redan nämnts blåste det kraftigt, så porten till hinderbodan slog mot sina fästen. Stallkatten Lennart ville komma in i huset, och utförde akrobatiska konster för att få sin husmors uppmärksamhet genom fönsterrutan. Dessutom lekte grannbarnen en underlig lek som verkade gå ut på att gallskrika. Konstant. Och under hela passet. "Konstig lek", tänkte matte, och fastslog att det var mer ordning på barnen när hon var ung. Då lekte man häst, tyst och snällt.

Akilles fick börja med att busa av sig lite på lina, ett strategiskt val av matte. Sedan red hon en stund, mestadels koncentrations-krumelurer för att hålla Akilles tankar från annat än omgivningen. Det funkade riktigt bra, och Akilles skötte sig fint och följde små hjälper. 

 
Att fota samtidigt som man longerar är ingen lek, konstaterade matte, och bjuder på den minst suddiga bilden.