Tålamod är en dygd
Idag, lördag, tog matte och husse hundarna med sig och åkte ut till husses arbetsplats för att göra två flugor på smällen - rasta hundarna och dokumentationsfota ett och annat å jobbets vägnar. Sedan följde husse med till stallet och fotade när matte rastade Akilles.
På den tiden mattes Änglahäst var skadad följde husse med till stallet nästan varje dag i flera månader. I goda tider följer han inte med lika villigt, utan brukar hellre roa sig på egen hand. Men han har ändå en stall-rutin: han packar höet, fyller vatten och sedan borstar han Akilles under tiden matte mockar. Ibland undrar matte om inte husse skulle ha blivit frisör istället för ingenjör, för han är mycket nogrann med Akilles frisyr. Manen ska ligga på en sida, och kammas ordentligt. Luggen fick en tjusig snedbena, som dock var ett minne blott så snart Akilles hade ruskat på huvudet. Akilles och husse har samma sorts hår; svart, tjockt nog att räcka till två och väldigt ostyrigt.
Dagens motionspass blev en skogstur på töm och en övning i tålamod. Akilles har en ny ovana, nämligen att inte stå stilla när han ombeds. Eftersom den enklaste förklaringen ofta är den rätta så gissar matte att det beror på överskottsenergi från att inte få motionera fullt ut än. En häst som Akilles, som vill jobba sig svettig helst varje dag, tycker att "igångsättning" är ett himla dumt påfund. Men, eftersom matte har den underliga uppfattningen att hästar ska stå stilla när de blir tillsagda att stå stilla så bestämde hon sig för att kväva ovanan i sin linda och tränade tråkiga halter en stor del av passet. Akilles försökte det mesta, för han är en mycket klipsk herre. Han provade gå framåt. Han provade gå bakåt. Han provade gå åt sidorna. Och när inget hjälpte, provade han gå uppåt. Trägen vinner, heter det ju, och matte är en trägen typ. Så det blev hyfsade halter till sist. Akilles blir inte trött i kroppen i första taget, men däremot i knoppen: han frustade och pustade en hel del när poletten började ramla ner. Duktig kille!
Vi lyckas nästan alltid möta något läskigt på våra turer, så även idag.
På den tiden mattes Änglahäst var skadad följde husse med till stallet nästan varje dag i flera månader. I goda tider följer han inte med lika villigt, utan brukar hellre roa sig på egen hand. Men han har ändå en stall-rutin: han packar höet, fyller vatten och sedan borstar han Akilles under tiden matte mockar. Ibland undrar matte om inte husse skulle ha blivit frisör istället för ingenjör, för han är mycket nogrann med Akilles frisyr. Manen ska ligga på en sida, och kammas ordentligt. Luggen fick en tjusig snedbena, som dock var ett minne blott så snart Akilles hade ruskat på huvudet. Akilles och husse har samma sorts hår; svart, tjockt nog att räcka till två och väldigt ostyrigt.
Dagens motionspass blev en skogstur på töm och en övning i tålamod. Akilles har en ny ovana, nämligen att inte stå stilla när han ombeds. Eftersom den enklaste förklaringen ofta är den rätta så gissar matte att det beror på överskottsenergi från att inte få motionera fullt ut än. En häst som Akilles, som vill jobba sig svettig helst varje dag, tycker att "igångsättning" är ett himla dumt påfund. Men, eftersom matte har den underliga uppfattningen att hästar ska stå stilla när de blir tillsagda att stå stilla så bestämde hon sig för att kväva ovanan i sin linda och tränade tråkiga halter en stor del av passet. Akilles försökte det mesta, för han är en mycket klipsk herre. Han provade gå framåt. Han provade gå bakåt. Han provade gå åt sidorna. Och när inget hjälpte, provade han gå uppåt. Trägen vinner, heter det ju, och matte är en trägen typ. Så det blev hyfsade halter till sist. Akilles blir inte trött i kroppen i första taget, men däremot i knoppen: han frustade och pustade en hel del när poletten började ramla ner. Duktig kille!
Vi lyckas nästan alltid möta något läskigt på våra turer, så även idag.
Kommentarer
Trackback
