Lerplask
Akilles medis tog hand om honom i tisdags, och i onsdags så var Hovis på besök. Akilles var lite smått otålig men skötte sig hyfsat ändå - om inte annat så när matte matade honom med hö. Nu har han broddar och snösulor, och är redo att möta vargavintern som borde vara här any day now.
Och i torsdags så hoppade Stallägarinnan Jr. honom! Det var länge sedan, så extra kroligt därför. Planer att dra in till ridhus så att hon kan hoppa där görs ständigt, men det är jämt någon eller något som sätter käppar i däcken. Ett räcke med markbom före rullade de över, som högst omkring 60-70 cm. Och Akilles tycker att är så kul! Han kan tjafsa på och testa Stallägarinnan Jr. litegrann innan (om än oväntat lite denna gång, för att vara så länge sedan hon ridit) men när det väl blir hoppdax så är han jätteduktig. Kommer lite stort ibland, lite nära ibland, men har hittills aldrig haft en tanke på att väja eller vägra. Det blir ett nytt försök att få regelbundenhet i hopp- och markarbetesträningarna, så att de får lite rutin på varandra.
Så nu får ni en gammal bild som visats förr, men matte vill drömma om soliga dagar:
Dagens ros: Akilles lillebror hörs ha det jättebra hos sin nya ägare, och har tävlat lite programridning och clear round. Lillebror ligger före!
Dagens ris: Idioter som färdas efter vägarna. Stallägarinnan Jr. och E var ute och red igår. blev omkörda av en karl som gasade förbi så nära att sidospegeln tog i E´s häst innan hon han rida in bakom Stallägrinnans Jr. Sen hade han mage att skälla ut dem för att de "fan ska lära sig trafikreglerna". Får se vad fortsättningen blir på detta, för namn utbyttes.. Skrämmande när vuxna människor inte har något som helst vett bakom ratten.
Host och snörvel
Få se, vad har hänt sedan sist egentligen? Torsdag var matte groggy och borta av sjukdom så husse följde med och fixade. Gissa vem som räckte ut tungan mot honom? En rastning på lina fick det bli, för att göra av med lite spring i benen utan att matte behövde anstränga sig. Fredag fick det bli vila.
Lördag, faktiskt skymtade solen på förmiddagen. Mulet när matte sadlat klart och suttit upp, men åtminstone ingen nederbörd. En uteritt stigen upp för berget, dock inte hela vägen till sandtaget eftersom klockan hunnit bli ganska mycket och mörkret faller snabbt. Akilles har en enastående förmåga att se precis allt. Allt! "Kolla, grannen har bytt gardiner - anar oråd!" När byn väl passerats så blir det tack och lov mindre synintryck och han fick bjudningen tillbaka. Mycket bra motor i traven, om än det bara gick att trava korta snuttar på grund av underlaget och alla översvämningar.
Söndag, tömkörning på banan i det blötaste regn ni kan tänka er. Akilles var väldigt lugn, och lyssnade bra. Måndag reds lite dressyr, på raka bettet så helt smärtfritt var det inte hela tiden. Det kan gå bra en lååång stund, sen kommer han på att det är äckelbettet och börjar grimasera. Sen är matte inte så dödligt förtjust i det heller, det känns begränsat när små, pillande och ställande tygeltag önskas. Är nog ett bättre ridautraktfram-bett.
Det vore verkligen på sin plats att fota lite nya bilder på A:et. Men vad gör man när det bara regnar, regnar, regnar? Kan hända att Stallägarinnan Jr. tar några små skutt på banan på torsdag, men eftersom det är på kvällen så lär det inte bli några bilder..
Det sägs att ovan molnen..
Snart är november slut. Snart är november slut. Snart är november slut. Snart är november slut. Mindre än hälften kvar, underbart! För nu är det tröstlöst, och allt går på sparlåga. Underlaget är hemskt, och det bara regnar. I så gott som tre konstanta veckor har det varit mörkgråa skyar med nederbörd nästan dagligen, och inte ser det ut att bli mer än något flyktig solglimt så långt SMHI kan skåda.
Iallafall. Måndag, åter från Kirunaresan. Akilles såg ut att ha lagt på sig massor med tät vinterpäls, kanske det blir en liten klippning snart..? Tömkörning på banan, och Akilles skötte sig fint. Han tyckte nog att det var schysst att få vara i centrum igen.
Tisdag, något som skulle likna dressyr på banan. B´s medryttare som kommer från Göteborg tyckte att det var underbart att banan inte var bottenlös, som banorna tydligen är "där nere" såhär års. Matte var tveksam, och misstänkte att underlaget blivit utbytt mot kvicksand. Akilles kändes ovanligt tungfotad också, vilket är ett säkert tecken på att underlaget inte var som det skulle. Det blev lite halter och övergångar skritt-trav, och lite sidvärts. Akilles såg mycket skeptisk ut när B fräste runt i galopp efter fyrkantsspåret på äkta gammal-travare-vis.
Tänk er, blåa skyar.. -->
..och precis sådär ser Akilles ut när han ser Husse.VARNING FÖR HÄSTEN!
Vad är det med ungar, egentligen? Opålitliga små rackare som rör sig oförutsägbart, och små nog att gömma sig bakom det mesta är de också. För att inte tala om att de finns i nästan varje hem.
Lördag, snö. Matte tycker att hästar borde ha en något större slutledningsförmåga än vad de faktiskt verkar ha. "Hmm, det snöar i min hage, så det är inte alldeles otänkbart att det även snöat på andra sidan stallet - och kanske rent av i den närmaste omgivningen". Men nejdå, för Akilles var det såklart väldigt läskigt och omvälvande att bege sig ut på ridtur i det snöiga landskapet. Det blev en tur kring den gamla favoritrundan, som inte är fullt så favorit-ig vintertid.
Och faror möttes, ska ni veta. Både synliga och osynliga. Efter halva turen blev nog Akilles trött på att stirra och skygga varannan meter, och skrittade lugnt och avslappnat. Det gick tyvärr inte att göra så mycket mer än att skritta och trava i sakta tempo, för snöstyltorna var inte nådiga. Och lägg till en ler-och-snöslaskig väg så har ni en Akilles på hal is. En stilla notering, är att den stooora traktorn och lastbilen som möttes på en smal väg var inte alls farliga, men däremot den mörka fläcken i diket..
Påväg hem så kom den gamla fienden springandes. "Får jag KLAPPAA HÄSTEEEN?!". Vad tusan, för andra gången - nej, den här hästen tycker inte om barn!.. Det allmänna hästvettet är så icke-existerande att man kan bli gråtfärdig. Matte kan tycka, att även om man som förälder inte vet det minsta om hur en häst fungerar så borde väl någon avkommebevarande drift kicka in när en stor och tung varelse med fyra hårda hovar struttar förbi? Någonting som får en att hejda lilla avkomman från att springa ut mot vägen, rakt i den stora tunga hårdhovade varelsens väg? Men nej. Och det visar sig om och om igen. Som i somras på mattes jobb, när matte kör ena nordsvensken i (en förvisso lugn) trav efter vägen och en unge springer rakt ut framför hästen. Emedan föräldrarna oengagerat tittar på, utan att reagera. Bara tur att mattes cyniska sida var beredd på detta, så att hon hann tvärbromsa stackars hästen en hårsmån från ungen. Hade föräldrarna varit lika oengagerade om det var en bil som färdades efter vägen..?
Söndag blev det tömkörning, vid detta laget hade den mesta snön regnat bort. Rakt bett och travcavaletti med varannan bom upphöjd. Mycket lugn och duktig häst, som även gjorde godkända skänkelvikningar i traven (om än öppnorna efter långsidan är lättare, i skänkelvikningarna kan det ibland bli lite fallande ut mot spåret).
En sen måndagskväll blev det. Ursprungligen hade matte tänkt rida lite dressyr, men det fick bli en rastning på lina eftersom husse var med och hjälpte till i den sena timman. Till en början kutade Akilles som en furie med svanhals och svansen rätt upp. De trumpetande ljuden ur näsan ska vi inte ens gå in på. Efter ett tag lugnade det faktiskt ner sig, men han kan vara så fånig när han sprätter omkring. Och en annan sak som är som vanligt, är att han sträcker ut tungan mot husse. Vad kan detta bero på?! Jämt när husse borstar och snackar med honom så viftar han på tungan. Wierd.
Bajsregn
Tisdag skulle Akilles medis ha haft hand om honom, men hon var tvungen att plugga till en tenta så han fick vila. Det behövs det också. Egentligen hade han mått gott av en lite längre vila nu, men samtidigt skulle han bli sååå uttråkad. Det är ett dilemma. Men, mest troligt så kommer ridbanan stängas av även i år när det börjar frysa på, så att den ska hålla sig slät och fin resten av vintern. Och under den perioden så får han promenadvila.
Onsdag skulle matte testa en kompis sadel som är till salu på A. Det var en jättefin sadel, men den var för trång i manken. Inne i stallet så låg den sådär "på gränsen", så matte tog ut Akilles för att se hur han rörde sig på lina. Han blev definitivt kortare i steget fram, och när han rörde på sig så tröck ortspetsarna på sidorna av manken. Så det blev inte ens att provsitta den, tråkigt nog.
Torsdag snöade det. Akilles hade två nya sår på ena bakbenet vid hasen, nu var det några veckor sedan sist. Skulle vara intressant att veta vad han gör illa sig på. Han står gärna med häcken tryckt mot vindskyddet, så frågan är om det finns något vasst där som matte inte upptäckt. För såren ser alla ut som att de blivit gjorda av något ganska skarpt, inte t.ex. en trubbig gren. Mystiskt. Hur som helst verkade han obrydd om att matte klämde runt såret, men han fick ändå springa lite på lina innan så att matte kunde se att han var ohalt. Och det var han. Sen en stunds ridning, där han skötte sig strålande. Två saker ger lite minuspoäng, det första var avbrottet från galopp som tog ett halvt varv eftersom Akilles bara galopperade kortare och kortare istället för att sakta av. Men det är bara ett litet minus. Det större -:et var efteråt, när matte promenerade med honom och mockade medan C red förbi på B och Akilles flög i luften. Grepen med allt bajs åkte i luften, så att bajset regnade ner över matte och halva ridbanan. Mysigt! Efter passen kan han bli i sin egen lilla värld, han går och sniffar på mattes axel/nosar på marken och lullar på. Så han hann helt glömma bort att B var på banan.
Ett till mästerverk från senaste fotosessionen:
Mörker.
I helgen har det varit uteritter. Lördag en längre sväng hela vägen upp på berget, och det blev till att rida en hel del upp-tempo också för att bränna ur lite energi och inte bara tönta på. Trots många fjantförsök så var det en bra tur på rakt bett. Lite stridigheter blev det väl mot slutet när matte tog igenom böjningen, för så länge Akilles får gå rakt fram har han börjat tycka att det raka bettet är helt okej. Men uppenbarligen trycker det ovant när han blir ombedd att ställa och böja, och allt ovant är dåligt. Det gav sig dock, och han gick väldigt fint. Söndag däremot vete gudarna var som flugit i honom. Skrittur ut i skogen på hackamoore och halvlånga tyglar var planen. Men då döden kommit för att hämta honom 10 minuter in på promenaden (läs: två små knähundar som gick snällt och fint bredvid sin husse) så var det kört. Fjantfjantfjant.
Måndag, tömkörning. Tre cavalettibockar utplacerade på volten, är till stor hjälp för att verkligen hålla väg och koncentration, samt sätta upp tydliga hållpunkter för övergångar. Han skötte sig helt okej. Däremot blir det stort poängavdrag för beteendet i stallet innan! Den lilla räkan drämde ner hoven på mattes tå när hon skulle kratsa hovarna, och vägrade flytta på sig. Mattes teori är att mycket just nu bottnar i att han inte alls kommer överrens med sin boxgranne. Han har fullt upp med att hela, hela tiden stå vid gallret och se hotfull ut/dra med tänderna/vifta med bakbenen. Det blir en stressig situation att aldrig kunna slappna av, och det leder till att han är hyper-kryper just nu. Stallägarna ska sätta upp en skiva mellan boxarna, så förhoppningsvis lugnar han sig när han slipper se grannens fula nuna.
