Mörker.
Nu kan vi snacka mörker. Under måndagen var det svart, regn och blåst hela dagen. Inte blir man något piggare av det, minsann. Eller jo, Akilles verkar bli det.
I helgen har det varit uteritter. Lördag en längre sväng hela vägen upp på berget, och det blev till att rida en hel del upp-tempo också för att bränna ur lite energi och inte bara tönta på. Trots många fjantförsök så var det en bra tur på rakt bett. Lite stridigheter blev det väl mot slutet när matte tog igenom böjningen, för så länge Akilles får gå rakt fram har han börjat tycka att det raka bettet är helt okej. Men uppenbarligen trycker det ovant när han blir ombedd att ställa och böja, och allt ovant är dåligt. Det gav sig dock, och han gick väldigt fint. Söndag däremot vete gudarna var som flugit i honom. Skrittur ut i skogen på hackamoore och halvlånga tyglar var planen. Men då döden kommit för att hämta honom 10 minuter in på promenaden (läs: två små knähundar som gick snällt och fint bredvid sin husse) så var det kört. Fjantfjantfjant.
Måndag, tömkörning. Tre cavalettibockar utplacerade på volten, är till stor hjälp för att verkligen hålla väg och koncentration, samt sätta upp tydliga hållpunkter för övergångar. Han skötte sig helt okej. Däremot blir det stort poängavdrag för beteendet i stallet innan! Den lilla räkan drämde ner hoven på mattes tå när hon skulle kratsa hovarna, och vägrade flytta på sig. Mattes teori är att mycket just nu bottnar i att han inte alls kommer överrens med sin boxgranne. Han har fullt upp med att hela, hela tiden stå vid gallret och se hotfull ut/dra med tänderna/vifta med bakbenen. Det blir en stressig situation att aldrig kunna slappna av, och det leder till att han är hyper-kryper just nu. Stallägarna ska sätta upp en skiva mellan boxarna, så förhoppningsvis lugnar han sig när han slipper se grannens fula nuna.
I helgen har det varit uteritter. Lördag en längre sväng hela vägen upp på berget, och det blev till att rida en hel del upp-tempo också för att bränna ur lite energi och inte bara tönta på. Trots många fjantförsök så var det en bra tur på rakt bett. Lite stridigheter blev det väl mot slutet när matte tog igenom böjningen, för så länge Akilles får gå rakt fram har han börjat tycka att det raka bettet är helt okej. Men uppenbarligen trycker det ovant när han blir ombedd att ställa och böja, och allt ovant är dåligt. Det gav sig dock, och han gick väldigt fint. Söndag däremot vete gudarna var som flugit i honom. Skrittur ut i skogen på hackamoore och halvlånga tyglar var planen. Men då döden kommit för att hämta honom 10 minuter in på promenaden (läs: två små knähundar som gick snällt och fint bredvid sin husse) så var det kört. Fjantfjantfjant.
Måndag, tömkörning. Tre cavalettibockar utplacerade på volten, är till stor hjälp för att verkligen hålla väg och koncentration, samt sätta upp tydliga hållpunkter för övergångar. Han skötte sig helt okej. Däremot blir det stort poängavdrag för beteendet i stallet innan! Den lilla räkan drämde ner hoven på mattes tå när hon skulle kratsa hovarna, och vägrade flytta på sig. Mattes teori är att mycket just nu bottnar i att han inte alls kommer överrens med sin boxgranne. Han har fullt upp med att hela, hela tiden stå vid gallret och se hotfull ut/dra med tänderna/vifta med bakbenen. Det blir en stressig situation att aldrig kunna slappna av, och det leder till att han är hyper-kryper just nu. Stallägarna ska sätta upp en skiva mellan boxarna, så förhoppningsvis lugnar han sig när han slipper se grannens fula nuna.
Kommentarer
Trackback
