akillesafpan

Helgen är över, och den första snön har fallit. Här i stan, iallafall. Såväl norr som söder har väl haft sin beskärda del av tidiga snöstormar i år.

Det blev inte dressyr i fredags, för a) det regnade kraftigt och b) matte hann ut till stallet medan det var någorlunda ljust. Så det blev istället att slänga på sakerna och rida ut en kortis. Akilles var lite småfjånig, och befann sig i fablernas värld. Stenar som alltid legat på ett och samma ställe hade numera blivit tillhåll för troll, vägbommar som alltid stått på ett och samma ställe hotade numera att ramla ner i huvudet på honom när han skulle passera. Så när han för sjuttonde gången stannade och stirrade på ingenting surnade matte till och fräste att det "minsann inte fanns något farligt där". I samma sekund gör Akilles en helomvänding, och under denna vändning ser matte en älg inne i slyn, ungefär 5 meter in, påväg i rak riktning mot Akilles. Matte gav älgen en mental high-five, gratulerade till att ha klarat sig så långt och önskade fortsatt lycka till. Men turen var förstörd, för nu hade ju Akilles fått sina värsta farhågor bekräftade.

Lördag, som tidigare nämnt, vila då "matte" var norröver och fixade med bilen.

Och söndag blev det töm på banan. Akilles var väldigt räserfräser, och det var nödgat att låta honom galoppjobba en hel del för att bränna ur det mesta av överskottet. Det är dax att repetera grunder igen, för han har tålamod som en.. femåring.

 En liten bild av Akilles, första våren i Umeå. Han spanar på brudar, därav den fixerade blicken.