Den förlorade dagen
Jomenjustdet. Matte glömde bort en dag vid sista bloggningen. Det är inte lätt med minnet när man börjar bli gammal och dessutom har huvudet fullt av annat.
Måndag, alltså. Den förlorade dagen. Egentligen var det dax för Akilles att vila, men Hovis var inbokad tisdag så det blev en liten genomkörare på banan. Över lag var A duktig och mindre springig än vad han varit sista tiden. Dock blev galoppfattningarna lite springiga, men matte upplevde det som att det var lite träningsvärk och trötthet som låg bakom och gjorde inte någon affär av det.
Tisdag skulle det skos, men Hovis fick inte igång sin bil. Akilles fick vila ändå, för det var onekligen hög tid. Vad matte också glömt att skriva är att A hade ett sår igen på ena bakbenet i söndags, som är lite varmt och svullet. Typiskt!! Det vore intressant att veta vad han får dem av. Livet, är en kvalificerad gissning. Håller era tummar och tår för att det läker fint även denna gång, för räkningen från tandkoll och vaccination är inte nådig och behöver inte utökas med ytterligare kostnader.
Såhär kan RäserFräser se ut när han är i sitt esse:
Måndag, alltså. Den förlorade dagen. Egentligen var det dax för Akilles att vila, men Hovis var inbokad tisdag så det blev en liten genomkörare på banan. Över lag var A duktig och mindre springig än vad han varit sista tiden. Dock blev galoppfattningarna lite springiga, men matte upplevde det som att det var lite träningsvärk och trötthet som låg bakom och gjorde inte någon affär av det.
Tisdag skulle det skos, men Hovis fick inte igång sin bil. Akilles fick vila ändå, för det var onekligen hög tid. Vad matte också glömt att skriva är att A hade ett sår igen på ena bakbenet i söndags, som är lite varmt och svullet. Typiskt!! Det vore intressant att veta vad han får dem av. Livet, är en kvalificerad gissning. Håller era tummar och tår för att det läker fint även denna gång, för räkningen från tandkoll och vaccination är inte nådig och behöver inte utökas med ytterligare kostnader.
Såhär kan RäserFräser se ut när han är i sitt esse:
Kommentarer
Trackback
