La vida loca
Matte faller alltid ner i ett mörkt hål av trötthet varje höst vid denna tid. Det är svartare än svartast ute, länge kvar tills det vänder och det blir allt mindre ridvänligt. Gissa vem som inte alls är synkad med matte, utan istället lever la vida loca? Jo, Akilles af Pan.
I måndags var Akilles billig. Åtminstone till en början, när alteregot Akilles aPan tog över. Matte tog in honom för att han skulle få torka lite och mumsa på en hötuss innan motionsdax - so far so good. Men, när höet var slut upptäckte Akilles att han var ensam inne. Att det var sisådär den tvåhundrade gången han var ensam inne spelade ingen roll, för nu var han ensammare än ensammast. Så när matte ställde upp honom på gången för att borsta var han minst sagt en odåga som inte kunde stå stilla i en sekund. När matte sa till på skarpen så tände Briar-humöret till och mr. aPan tog till sin patenterade lösning - dra i linorna tills något brister. En lina brast, och på den andra sidan lossnade panikhaken. Akilles aPan ställdes upp för andra gången, steppade på mattes nerver, fick en ny tillsägning, slet sönder den andra linan. Akilles ställdes upp för tredje gången, men det behövdes ingen tredje gången gillt. Poletten föll ner (för denna gång).
Eftersom han var på så bråkstakigt humör så fick han först springa av sig på lina. När det väl var dax att rida så hade Akilles af Pan kommit tillbaka, och skötte sig fint. Genast steg summan på prislappen. Det är förbajjades mycket humör hos honom, men så länge han blir konsekvent hanterad så accepterar han snart det "orättvisa". Det stämmer väl kanske som de säger, att Briar-hästar inte är några nybörjarhästar..
Tisdag så tog medisen hand om Monster. Han hade skött sig bra, har det rapporterats. Kan hända att det blir en löshoppning i helgen, om väder och underlag tillåter. Vore najs att hinna med en gång till innan det blir för hårt i marken. Akilles i morotshinken efter förra löshoppningen:
I måndags var Akilles billig. Åtminstone till en början, när alteregot Akilles aPan tog över. Matte tog in honom för att han skulle få torka lite och mumsa på en hötuss innan motionsdax - so far so good. Men, när höet var slut upptäckte Akilles att han var ensam inne. Att det var sisådär den tvåhundrade gången han var ensam inne spelade ingen roll, för nu var han ensammare än ensammast. Så när matte ställde upp honom på gången för att borsta var han minst sagt en odåga som inte kunde stå stilla i en sekund. När matte sa till på skarpen så tände Briar-humöret till och mr. aPan tog till sin patenterade lösning - dra i linorna tills något brister. En lina brast, och på den andra sidan lossnade panikhaken. Akilles aPan ställdes upp för andra gången, steppade på mattes nerver, fick en ny tillsägning, slet sönder den andra linan. Akilles ställdes upp för tredje gången, men det behövdes ingen tredje gången gillt. Poletten föll ner (för denna gång).
Eftersom han var på så bråkstakigt humör så fick han först springa av sig på lina. När det väl var dax att rida så hade Akilles af Pan kommit tillbaka, och skötte sig fint. Genast steg summan på prislappen. Det är förbajjades mycket humör hos honom, men så länge han blir konsekvent hanterad så accepterar han snart det "orättvisa". Det stämmer väl kanske som de säger, att Briar-hästar inte är några nybörjarhästar..
Tisdag så tog medisen hand om Monster. Han hade skött sig bra, har det rapporterats. Kan hända att det blir en löshoppning i helgen, om väder och underlag tillåter. Vore najs att hinna med en gång till innan det blir för hårt i marken. Akilles i morotshinken efter förra löshoppningen:
Kommentarer
Trackback
