akillesafpan

..Och andra dagar tycker matte inte ett dugg synd om alla som inte är Akilles matte.

Söndag kväll, mörkt och regn. Dressyr med övergångar, halter och halvhalter var tanken. Vad det då berodde på - mörkret (Akilles är ju lite mörkrädd), överskottsenergi eller allmänt trots - så ville Akilles inte sådär jättegärna göra som matte bad honom. Det positiva med passet var att matte kunde sitta rätt bra, ovanligt bra. Och det var rent av en nödvändighet för Akilles hade gasen i botten hela tiden. Ja, förutom då han la i tvärbromsen. Inte ville han stanna, inte ville han svänga och minsta skugga på marken var en potentiell dödsfara. Det enda att göra är att bara sitta stilla och försöka sysselsätta honom. Nog glimtade det till ibland, några stunder var det riktigt angenämt, men inte var det någon ritt som bör bevaras i minnet för evigt.  

Efter konversation med andra 04-ägare verkar det som att alla femåringarna gått samman och förklarat krig just den dagen. Särskilt lätt var det åtminstone inte.

Mörkret som kryper allt närmre ger försmak av den annalkande vintern..