akillesafpan

Äntligen lite varmare temperaturer, som kallast var det onsdag morgon med -33 grader. Att hästarnas vårfällning är påverkad av ljus snarare än temperatur är tydligt, då de bruna och gråa håren flyger allt mer.

Frågan är hur länge man ska kämpa med ett bett. Det raka bettet är verkligen ingen favorit, fast på samma gång så går han så himla bra på det också emellanåt. Men hipsvips kommer han på att det ju är dödsäckligt. Kanske matte måste öppna på plånboken och investera i ett annat rakt bett.. eller möjligtvis ett tredelat, även om det raka var att föredra enligt veterinären.

Tömkörning på raka bettet onsdag, ridning (båda hästarna) torsdag. Akilles fick inte värma upp på lina och var på sitt fjantigaste humör, ni vet det där då han bara smyger och söker saker att reagera på. Sidvärts, halter och 4 bommar på vändningspunkterna av ena volten, som även fungerade som riktmärken för små åttvolter. Nog blev det bättre, om än aldrig riktigt bra. Galoppen var ett enda svajigt älgande, och mattes mage studsar som en basketboll i avbrotten. Mihloo skulle egentligen få galoppjobba lite, men en från ett annat stall i byn var förbi banan och surrade en stund, så det blev mest att skritta runt och jobba ställning/böjning.

Efter kylan, och inför all snö som väntas i helgen, så tar vi en reprisbild från sommaren -08.