Så att ni vet att vi lever
Bara för att fritiden är så fullspäckad så blir det nu ett inlägg under rasten på arbetstid. Så att ni vet att alla lever ute i Gunnismark, och inte frusit ihjäl under den senaste veckans köldchock.
-30 grader. Så varmt och gosigt var det imorse. Mattes köldgräns tangeras onekligen, men i valet mellan att låta hästarna stå inne fram till lunch (då hon tidigast kan ta sig hem) eller släppa ut så är valet enkelt. På med ett extra täcke och ut till hagarna, för hästarna har faktiskt inte såna problem med kylan som matte har. Akilles brukar aldrig ha mer än vinterpälsen + ett yttertäcke (det fantastiska Shires Stormcheeta, när det är kallt) men idag fick han ett tunt fleecetäcke också. Och Mihloo får ett ylletäcke under sitt Hansbo från -20 grader. Problemet för Mihloo är att han varit ganska skärrad att klä av ända sedan han kom från fodervärdarna i december, både sadlar och täcken. Inte så att han slänger sig omkring i vild panik men han står flyktberedd, rycker lite och blänger med vitögat. Och alla tunna undertäcken ger honom stötar, vilket inte uppskattas alls! Men samtidigt så har det ju visat sig vara bättre att ha ett ylletäcke tillsammans med det vanliga än två vintertäcken ur värmesynpunkt, eftersom två tjocka täcken tynger ner och miminerar det isolerade luftlagret. Inte bra.
Igårkväll motionerades båda, om än matte tyckte att det var grinigt kallt. Inte konstigt, eftersom tempen visade -18 när hon gick ut och -25 när hon kom in efter nattning. Det är svårt att motionera i sån kyla, men de behöver samtidigt få röra sig litegrann. Båda reds, Akilles tränade halter och sidvärts med godkänt resultat. Mihloo, den gamle mannen, har mestadels fått träna på tonus mellan antagonisterna de senaste passen. Eller skänkelvikning då, om ni föredrar den benämningen. På så sätt får han lite mjuk gympa utan att anstränga gammelkroppen i kylan.
Som avslutning så kan matte berätta att hon har två riktiga skithästar. På riktigt. Båda bajsar kopiöst mycket, och rör gärna runt bajset också. Mihloo drar den så kallade "elvispen" i boxen varje natt så allt bajs är utspridet överallt och i små smulor. Dessutom bajsar han alltid minst en gång per ridpass, och har ett fruktansvärt dåligt bordsskick där han tar en tugg hö - en slurk vatten - och sedan tuggar med öppen mun varpå vattnet far överallt. Eller, förhoppningsvis är det bara dåligt borsskick och inte dåliga tänder som gör det, men det visar sig väl snart eftersom det drar ihop sig mot tandkoll. Akilles däremot är bra på att luras. Han gräver nämligen över allt bajs. Först placeras bajset längs boxens alla väggar (ibland även mitt i, om han är extra kreativ). Sedan byggs höga vallar med spån över bajset. Även han släpper gärna en jättebomb under varje motionspass. Fast efter en kolikhäst så är det bara att glädjas åt att magarna funkar som de ska!
Mihloos toalett:
-30 grader. Så varmt och gosigt var det imorse. Mattes köldgräns tangeras onekligen, men i valet mellan att låta hästarna stå inne fram till lunch (då hon tidigast kan ta sig hem) eller släppa ut så är valet enkelt. På med ett extra täcke och ut till hagarna, för hästarna har faktiskt inte såna problem med kylan som matte har. Akilles brukar aldrig ha mer än vinterpälsen + ett yttertäcke (det fantastiska Shires Stormcheeta, när det är kallt) men idag fick han ett tunt fleecetäcke också. Och Mihloo får ett ylletäcke under sitt Hansbo från -20 grader. Problemet för Mihloo är att han varit ganska skärrad att klä av ända sedan han kom från fodervärdarna i december, både sadlar och täcken. Inte så att han slänger sig omkring i vild panik men han står flyktberedd, rycker lite och blänger med vitögat. Och alla tunna undertäcken ger honom stötar, vilket inte uppskattas alls! Men samtidigt så har det ju visat sig vara bättre att ha ett ylletäcke tillsammans med det vanliga än två vintertäcken ur värmesynpunkt, eftersom två tjocka täcken tynger ner och miminerar det isolerade luftlagret. Inte bra.
Igårkväll motionerades båda, om än matte tyckte att det var grinigt kallt. Inte konstigt, eftersom tempen visade -18 när hon gick ut och -25 när hon kom in efter nattning. Det är svårt att motionera i sån kyla, men de behöver samtidigt få röra sig litegrann. Båda reds, Akilles tränade halter och sidvärts med godkänt resultat. Mihloo, den gamle mannen, har mestadels fått träna på tonus mellan antagonisterna de senaste passen. Eller skänkelvikning då, om ni föredrar den benämningen. På så sätt får han lite mjuk gympa utan att anstränga gammelkroppen i kylan.
Som avslutning så kan matte berätta att hon har två riktiga skithästar. På riktigt. Båda bajsar kopiöst mycket, och rör gärna runt bajset också. Mihloo drar den så kallade "elvispen" i boxen varje natt så allt bajs är utspridet överallt och i små smulor. Dessutom bajsar han alltid minst en gång per ridpass, och har ett fruktansvärt dåligt bordsskick där han tar en tugg hö - en slurk vatten - och sedan tuggar med öppen mun varpå vattnet far överallt. Eller, förhoppningsvis är det bara dåligt borsskick och inte dåliga tänder som gör det, men det visar sig väl snart eftersom det drar ihop sig mot tandkoll. Akilles däremot är bra på att luras. Han gräver nämligen över allt bajs. Först placeras bajset längs boxens alla väggar (ibland även mitt i, om han är extra kreativ). Sedan byggs höga vallar med spån över bajset. Även han släpper gärna en jättebomb under varje motionspass. Fast efter en kolikhäst så är det bara att glädjas åt att magarna funkar som de ska!
Mihloos toalett:
Kommentarer
Postat av: Jossan
Hej
Allt krockar när födelsedagsfesten är... förstås :(
Jag måste passa på att åka hem till släkten och hälsa på v.9. De har sportlov här då, så jag har hästskötare till en del av alla 8 hästar. Micke jobbar och behöver den hjälpen.
(skriver här för att jag har bytt telefon och har inte ditt nummer, fanns ej på eniro heller, så skicka gärna ett sms)
Trackback
