Ett år och en vecka
Helt obemärkt gick den 18 september förbi. Dagen då hovbensfraktursdomen föll, och allt elände låg framför oss. Boxvila, åtta bajskärror om dagen, gips, täta resor till kliniken, en tjurig häst som inte ville åka till kliniken, månaderna på travet.
Ganska fantastiskt att vi nu är där vi är: igång, på gång, och utan en blick i backspegeln.
Kommentarer
Postat av: medis-s
GILLA!!!!!!
Postat av: Sus
Yay! Inget mer sånt nu!
Postat av: Hanna
Heja apis friskt humör! Nu är det slut på eländet. :)
Trackback
