akillesafpan

Hela måndagen snöade det, tv-vädret talade om att ytterligare 20 cm skulle falla och hade de inte rätt så var de åtminstone nära. Det räcker för en stund nu, för plogbilarna hinner inte hålla undan mängderna.

Måndag kväll blev det en ridtur tillsammans med Stallägarinnan Jr. på C. Akilles såg hyffsat belåten ut över att få vara ute med favorittjejen C, men tack vare att han för det mesta ridits ut ensam så är han inte speciellt beroende av var den andra hästen är. Och det är skönt! Först skrittades det fram efter vägen genom byn, sen blev det plumsträning i djupsnö på en äng och slutligen skritt efter vägen igen för att skölja bort mjölksyran. Matte fick skratta gott åt Akilles, som hade fullt sjå med att bära sig själv och matte, främst i traven var det svårt. Det var väldigt höga knälyft och svajande rörelser, antingen med huvudet i skyn eller (när balansen blev snäppet bättre) låååg form och ånglok framåt. Båda delarna väldigt okarakteristiska för honom! Och allt under ett pustande och frustande. Totalt tog passet närmare en timma, och även om det mestadels var skritt så var det på samma gång bra styrketräning.

Här kommer en icke-säsongsbetonad eller aktivitets-betonad bild:

Nu ni, nu är det snö. Omkring 50 cm snö har fallit över Umeå under helgen, och det snöar fortfarande. Matte är åter på plats i stan, efter några dagars ledighet.

Hästarna, eller rättare sagt Akilles, har inte skött sig exemplariskt under frånvaron. Kortfattat så förvandlas Akilles till ett monster mot andra vallacker när det finns ett brunstigt sto i närheten, och C har gjort det något udda valet att brunsta mitt i mörkaste december. Resultatet av detta är att Akilles spränger hagar och försöker jaga andra vallacker på flykt från gården, vilket stackars M fick erfara. Så nu är Akilles på rehab i hagen längst bort från BrunstMaja, och återgår förhoppningsvis till sitt normala tillstånd när känslorna slutat svalla. Det får nog bli stoförbud på gården, alternativt en speciell hingsthage för A. Måntro om veterinären glömde kvar en kula vid kastreringen?

Efter frånvaron var Akilles också ganska prillig av energi, så det var ju lämpligt att det var ett snötäcke på ca 70 cm på ridbanan. Det håller även den mest energiske häst på plats och i lämpligt tempo. Och eftersom det bara är pudersnö som fallit, så är det inte lika slitsamt för senorna som vid dess blöta motsats. Men fram- och avskrittning skedde ändå efter plogade byavägen, för nog ger snöplumsningen mjölksyra alla gånger.

Såhär mycket snö kan inte matte minnas att det någonsin fallit i december. Så nu är frågan: hur ska det se ut i februari?! En bild från april 2009. Förvissor kommer denna snö sjunka ihop något vid varmare grader (för det ska ju givetvis envisas med att vara superkallt och snö) men undrar ändå om det inte var mindre snö då än vad det är nu..

 

 

Ett kort litet inlägg, bara för att önska er alla en riktigt god jul. Matte, husse och hundarna åker norrut i eftermiddag och lämnar hästarna i goda händer. Lite ångest är det alltid för matte att släppa kontrollen några dagar, så håll en tumme för att hästarna håller sig friska och snälla även denna gång.

Vintervädret håller i sig, och verkar göra det så långt väderleksrapporterna kan skåda. Och det nalkas mot jul, mindre än en vecka kvar nu!

Jahaja, vad har hänt sedan sist? Det har varit kallt, strax under -20 när det var som kallast. Men det är värre när det var som igår, lördag, och bara är -3 och blåser utav h-vete. Akilles jobbade på banan, men mesta tiden gick åt att småskutta åt alla kastvindar. Det är fortfarande lugnt arbete som gäller, men tack och lov så börjar snön sätta sig lite mer så snart är det nog mer motionsvänligt igen. Men det braiga just nu är att det liksom inte går att hoppa över det nödvändiga grundarbetet, som noggranna halter och vägar, eftersom det är det enda som går att göra. Annars är det lätt att slarva med det och träna annat istället.

Ridbanan på framtida gården (bara sådär en månad och 10 dagar kvar!) sedd från vägen:



 

Med start söndag och slut någon gång natten mot onsdag så kom äntligen snön. Och ganska rejält ändå, nog måste det ha snöat en 15 cm iallafall.

Meeeen.. perfekt är det ännu inte. Problemet med nysnön är att den gör isen under snön riktigt förrädisk. Dels ser du inte isfläckarna, vilket innebär att om du inte redan innan vet var de finns så kommer de som en otrevlig överraskning. Sen är snön en halk-accelerator som gör att benen försvinner under dig i en himla fart. Och slutligen så hjälper inte hästarnas broddar, då de inte når ner genom snön och snön dessutom glider iväg i sjok på isen. Bara det får lägga sig på plats, så kommer det bli bra.

I söndags blev det hur som helst en skrittur ut. Akilles såg lite mjuk ut i ögonen vid intag men skrittade i powerwalk ändå. Måndag fick han vila. Och tisdag bidde det tömkörning på banan, där matte var duktig på att styra Akilles på sidan av de undersnöiska isfläckarna men sämre på att akta sig själv.. Det raka bettet användes, vilket betyder att A inte var helt tillfreds hela tiden. Matte satte till sist inner töm som ledande för att kunna använda finare hjälper, och det funkade bra.

Sen framstår Akilles just nu som ganska väluppfostrad. För Mihloo har återgått sina gamla, ogoda vanor och taktar något så fruktansvärt vid uteritt. Outhärdligt! Extra tråkigt eftersom hans "gamla" fodervärd lagt ner mycket tid på att få bort taktandet. Men det ska väl ge med sig.

Nu är det ganska exakt 1,5 månad kvar till husflytt. Och det är dax för er att få en första pre-view av gården.

Fotat vid besiktningen, en tidig oktobermorgon i motljus. Ridbanan i förgrunden, stallet + garage till vänster.
 

Matte och Stallägarinnan Jr. har ju som bekant pratat om att dra in Akilles till Hippologum i flera månader men aldrig lyckats tajma in en dag då båda kan och då något av ridhusen varit obokat. Men plötsligt händer det.  

Ja, lördag morgon var det dax. Matte, som hatar att transportera och särskilt på vintern, var nervös intill illamåendets gräns. Men Akilles gick direkt in i transporten och stod snällt hela vägen genom trafikljus och rondeller. Nån enstaka gång trampade han runt lite, framförallt i start och svängar. Resan hem gick lika bra den också.

Husse hade lämnat digitalkameran på jobbet, men hade sin kassa jobbkamera hemma så den fick duga. En Nikon Coolpix är det som han köpte nu under hösten, och den tar banne mig inte en skarp bild ens om dess liv hängde på det. Kan icket rekommenderas. Hur som helst, i ridhuset var det massor att titta på. Stallägarinnan Jr. valde det säkra framför det osäkra och tog på en graman, utifall att. Han höll sig i skinnet ändå, trots att det var som flest 6 andra hästar därinne och åtminstone 3 av dem var mer vild än tam. Och en hoppade. Akilles var klart snyggast, de andra var inte ens i samma liga.

Filmen är i riktigt usel kvalitet men visar iallafall slutet av passet. Han började vara rätt trött, syns speciellt i sista galoppen där bakkärran inte riktigt hänger med och då det dessutom blev några ofrivilliga avbrott när dörrar öppnades, folk kom in på läktaren och annat spännande. Även om det i det stora hela var ett lugnt pass så tar det på krafterna att först åka transport, sen vara bland alla intryck och så dessutom ha isbjörnspäls inne i värmen. Han var väldans go och svettdroppande efteråt. Så väldans trött betedde han sig kanske inte senare när han trippade runt och skrek efter alla hästar, men han lär säkerligen sova gott inatt.

Film: http://www.youtube.com/watch?v=-vUO3-K2mvY

Nu har Kung Akilles fått sig en egen hov-herre (i dubbelbottnad betydelse). Mihloo har nämligen flyttat till stallet för att göra honom sällskap resten av livet. Och varför det, då? Jo, för att matte och husse flyttar till hus i slutet av januari och tar givetvis hästarna med sig.

Vissa av er visste det, andra inte. Men så är alltså fallet. Och huset är just detsamma som tittades på långt tillbaka i juni, en västerbottensgård med ett litet stall. En fin 20x60 ridbana med belysning och fantastiska ridvägar med sandhedar (tjohoo!) gör allt ännu bättre. Bilder finns men inte på jobbdatorn, så ni får ge er lite till tåls.

Mihloo kom iallafall i lördags, storögd och väldigt kissnödig efter att ha åkt transport från Östersundstrakten. Akilles och B fick byta box första natten så att Akilles stod bredvid Mihloo. Han verkade glad att se honom och slickade på gallret istället för att vässa tänderna mot det, som han gör när han ser B. Och Mihloo var väldigt Akilles-sjuk första dagarna och skrek när han inte såg honom. Tills vidare så är Akilles hage delad i två, eftersom underlaget är så kasst. Känns dumt att släppa ihop dem om det blir bus och spring, bättre att avvakta lite tills snön kommit eller - vad som verkar troligast just nu - isen smält bort helt. 

I övrigt så fortsätter allt gå på sparlåga vilket väl är helt okej om än liiite, lite frustrerande. Vila och skrittprommisar efter blankisiga vägar. Igår, tisdag, gick det att tömköra lite på banan eftersom stora delar tinat fram igen.      

Det händer ingenting här, knappt värt att skriva något. Ridningen i onsdags var ett skämt, ridbanan var en blandning av månlandskap och hockeyrink där blankisen bara bröts av av en kölig och tjock isskorpa. Det gick att skritta och göra lite halter. Minsta skutt i sidled hade kunnat resultera i en fläkning eller vurpa. Trots broddar. Torsdag försökte matte sig inte ens på banan utan det blev en skrittpromenad efter isiga vägen. Stallägarinnan Jr. skulle ha ridit lite bommar med A idag, fredag, men det är ju bara att glömma.

Underbart att december är här, med hittills 100% soldagar. Men lite snö vore verkligen på sin plats. Ni får nöja er med ännu en sommarens-soliga-dagar-bild tills vidare.

 

Japp, så är det denna årstid när man (som matte och Akilles) saknar ridhus. Ömsom hällregn och lera, ömsom minusgrader och såväl hårt som ojämnt. Skönt att november åtminstone är över.

Som rubriken antyder så går allt på sparlåga just nu. Det har varit lite tömkörning, lite skrittprommisar efter de få belysta sträckor som finns. Och ikväll blir det lugn ridning på banan, bara matte orkar masa sig iväg till stallet. Det är ingen höjdare att fräsa fram i högt tempo när det är så fruset i marken och risk för vrickningar. Men snart kommer snön!

Sommarens soliga dagar: