Tömkörningsmission: accomplished.
Måndag den 28 april. Nej, vänta..! September! Såg man till vädret så var det inte lätt att veta. En mulen morgon, solglimtar vid lunch, storm och hagel tidig eftermiddag. Det blåste faktiskt så pass rejält att en byggkran här i staden vek sig. Hur som helst, när det väl var dax för kursande så hade det lugnat sig. Någon som däremot inte var så lugn var herr Af Pan, som taggat igång rätt mycket överskottenergi efter sina lugna lallardagar. Att det dessutom kom hästar med transport till gården och annat intressant gjorde körandet till en utmaning.
Matte fick prova ha en ledande innertöm, dvs handen - bettringen - gjorden istället för den standardspänning hon brukar ha (handen - gjorden - bettringen). Detta för att bättre kunna leda in framdelen. Mycket tid gick åt till att få Akilles inramad, och att sysselsätta honom. Matte är bra på att vara bekväm, och sluta ge signaler när det går bra, istället för att checka av att han är med och ge honom nya uppgifter många gånger per varv. I vänster varv hanns även lite skänkelvikning och öppnor med, var bra att få lite input där också. Akilles har fattat att man ska gå åt sidan, men ser så roligt koncentrerad ut när han nästan glömmer att gå framåt och snubblar på sig själv. Men fortfarande så är det viktiga att han flyttar åt sidan, bjudningen jobbas på. Sen kommer ställning, böjning och form. Summa summarum: nyttigt att träna igen, och hoppas att det inte blir allt för länge till nästa gång.
Igår, tisdag, var det lite dressyrjobb på banan som gällde. På grund av överskottsenergin fick A:et springa av sig på lina först. Matte funderar över om avspringning på lina skapar spring i benen snarare än motsatsen.. Akilles var därefter väldigt rund och fin i formen, som alltid efter en genomkörare på töm, men såg spöken mest överallt. Ett antal kast åt sidorna hann det bli. Akilles kan helt enkelt göra två saker samtidigt = gå vackert och fjanta sig.
Eftersom matte tjuv-bloggar på jobbet så blir det ingen bild den här gången!
Tandläkarguiden
Handen upp, alla ni som tror att veterinären kommer på måndag! ..och nu kan ni ta ner den igen. För veterinären kom igår. Som hästägare gäller det onekligen att vara flexibel. Det positiva är att tömkörningsträningen på måndag verkar vara back on, även om matte inte tänker satsa några pengar på den saken.
Under torsdagens förmiddag, alltså inte lång stund efter matte knapprat ner det föregående blogginlägget, så kommer meddelandet att veterinären vill komma klockan 12 samma dag. Här i faggorna så är det stora ytor för distriksveterinärerna att täcka. Vill man boka en fast tid för besök får man vackert punga upp ett antal hundralappar till - och annars är det bara att vara beredd på att lämna allt man har för händerna när veterinären har vägarna förbi. Distriktsveterinärerna här har en tjej som är duktig på tänder, så då tar matte hellre omaket än att boka någon billigare veterinär.
Förutom tandkoll så fick Akilles även sin flunsaspruta (svininfluensa, ni vet) och botulismen. Så då är det gjort för i år. Nu kan ni luta er tillbaka och låta matte guida er genom tandfixandet..
1. Akilles är en fjant. Det är ingen idé att bråka i onödan, när en liten spruta kan försätta honom i ett betydligt lugnare stadie:
Observera även den snygga bäbismössan som var ny för denna gång. Nån sån hade inte vet. med sist, men den var förträffligt söt. Ta även en extra titt på Akilles dimmiga blick.
2. Akilles har ett överbett. Det är därifrån problemen härrör.
Haha, okej såå stort överbett har han inte, det rör sig om kanske en millimeter eller 1½. Detta kan växa till sig ända fram till dess att han är 7 år, så med en stor skopa tur kanske det ordnar till sig.
3. På grund av Akilles överbett så får han hakar i överkäken, än så länge bara på de främre tänderna men det är inte omöjligt att det kommer även bak säger veterinären. Det är viktigt att hålla efter hakarna nu, för att undvika problem längre fram. I överkäken på tänderna längst fram i bild kan ni se hakarna:
Den vänstra var något större, vilket matte haft på känn. Han hade några pyttesmå sår i kinderna från att hakarna klämmer bettet, men det var absolut inget allvarligt sa veterinären. Det gäller bara att hålla koll och hålla borta hakarna så att det inte blir riktiga sår.
4. Veterinären använder en tandläkarborr för att putsa bort hakarna och avslutar med ett fluorlack med banansmak. Eftersom matte var upptagen med att hålla lampan så finns inga bilder från den proceduren.
Nu är det ungefär ett halvår till nästa tandkoll. Och jo förresten så trodde inte vet. att "böldpesten" på halsen var något att oroa sig för utan bara någon mindre reaktion, kanske på knott. Det hade inte blivit värre hellre, snarare kanske 1 eller 2 bölder hade försvunnit.
Matte bad vet. om tips på bett också, det är bara att passa på när man har en tandexpert på plats. Normalt går A:et med ett vanligt tvådelat bett, men matte vill gärna varva 2-3 bett/vecka. Vet. tyckte att tre olika bett var det bästa, och föreslog ett rakt bett och ett hackamoore. Det sistnämnda finns, det förstnämnda får inhandlas. Dyra hobby..
De eviga käpparna i hjulet
Det har kommit lite bra förslag på sadelmärken. Akilles har ju en rätt "normal" rygg, inte rak men inte så svängd heller. Tack alla goda gudar för det. Så Wellington Elite, Edinburgh, Amerigo, Prestige, Albion och Frank Baines har föreslagits. Fler förslag? Eller kanske någon vänlig själ som sitter på en sådan sadel och vill låna ut den för en testning? Eftersom en välskött sadel i hyffsat märke kostar en slant så känns det inte helt aktuellt att köpa sadeln i säcken.
En uteritt blev det, onsdag kväll. Det började bra, men Drama King som han är.. Hängmattor som slängde i vinden, konstigt placerade jordhögar, mystiska hjulspår och Fan och hans moster fick snabbt upp pulsen. Nästan hela timman gick åt till att ömsom lugna Fjant och ömsom övertala honom att han faktiskt kan gå förbi faran utan att riskera livet. Där emellanåt så var han riktigt fin, formen är det inget fel på. Inte reaktionsförmågan heller, på en bråkdel av en sekund kan Akilles ta en hopp åt sidan ifall så krävs. (Vilket det också gör, ofta, enligt honom)
En konstig ansamling bölder hade han dragit på sig. Väldigt centrerade, på vänster sida av halsen strax under mankammen, en 6-7 stycken. Spekulera kan man alltid, kanske har han ätit något olämpligt. Eller så är det en reaktion på knotten som borde ha dött för säsongen men som trots detta anföll i samlad tropp tisdag kväll. Eller kanske en reaktion på att han fick manen friserad. Vem vet. Han hade iallafall ingen feber, och som ni förstått var det inget fel på energin. Så bara att hålla koll, eftersom Stallägarinnan Jr. inte hört av sig på morgonen så bör det inte ha varit värre.
Nyfrissad:
In i sadeldjungeln
Det är mycket på gång just nu. Om inget oväntat inträffar (som det så ofta gör..) så blir det tömkörningsträning på måndag kväll. Det är på tiden, och ska bli jättekul. Så nu drillas det främst på töm i veckan, som förberedelse. Det är även tid för vaccinering och tandkoll, Akilles har ju ett överbett som gör att han får hakar i överkäken. Enligt veterinären så kan det fortfarande växa till sig, men här ropar vi inte hej förrän vi är över oxern. I höst ska Akilles också få bli klippt för första gången, ve och fasa. De flesta hästar brukar ju tycka att klippning är helt okej, men ha då i åtanke att Akilles är en Drama King som fnyser och frustar åt allt från tvättsvampar till insektsspray. Och så är det hög tid att börja leta sadel.
Någon som har tips på lämpliga märken och modeller till denna rygg?:
Förresten så var det just tömkörning i tisdags. Det gick rätt bra, mycket trevlig form och inte såå många försök till bockelibus. Trixade på med många varvbyten och halter, även lite bommar och cavaletti i trav. Det blir ingen hoppträning i veckan eftersom Stallägarinnan Jr. ska tävla och hjälpa till på SM-tävlingarna.
The art of war
..Och andra dagar tycker matte inte ett dugg synd om alla som inte är Akilles matte.
Söndag kväll, mörkt och regn. Dressyr med övergångar, halter och halvhalter var tanken. Vad det då berodde på - mörkret (Akilles är ju lite mörkrädd), överskottsenergi eller allmänt trots - så ville Akilles inte sådär jättegärna göra som matte bad honom. Det positiva med passet var att matte kunde sitta rätt bra, ovanligt bra. Och det var rent av en nödvändighet för Akilles hade gasen i botten hela tiden. Ja, förutom då han la i tvärbromsen. Inte ville han stanna, inte ville han svänga och minsta skugga på marken var en potentiell dödsfara. Det enda att göra är att bara sitta stilla och försöka sysselsätta honom. Nog glimtade det till ibland, några stunder var det riktigt angenämt, men inte var det någon ritt som bör bevaras i minnet för evigt.
Efter konversation med andra 04-ägare verkar det som att alla femåringarna gått samman och förklarat krig just den dagen. Särskilt lätt var det åtminstone inte.
Mörkret som kryper allt närmre ger försmak av den annalkande vintern..
Sen sist
Stallägarinnan Jr. skrittade ut 40 min i tisdags, och onsdag var svullnaden så gott som borta. Kanske för att matte ringde och rådslog med veterinär onsdag morgon, och kosmos bestämde sig för att vara schysst? Det blev hur som helst lugna promenader såväl onsdag som torsdag. Under torsdagen hade stallgrannen fällt en massa träd, så Akilles har till sin stora lycka fått en massa mindre träd och stammar att gnaga på. Han är salig.
Fredag blev det ett kortare tömkörningspass på banan med en överladdad häst. Det var bara att sätta honom i arbete, för annars flög han i luften fem gånger per varv. Öppnorna gör han nu utan större protest, så det blev nån öppna och skänkelvikning i både skritt och trav. De är långt ifrån fulländade, men det viktiga nu är att han tänker rätt, sen får finslipningen komma allt eftersom. För att A inte skulle bralla iväg i varje varvbyte fick han trampa litegrann på mitten av en åttvolt, inte piaff än men det verkar finnas där inne. Öka traven volten runt -> tramptramptramp -> öka åt andra hållet.
Lördag blev det en lugnare uteritt, ca 30 min i alla gångarter. Efter att ha jobbats på töm, och särskilt med mer samlande rörelser som just öppnorna och trampningen, så blir Akilles otroligt rund och mjuk dagen efter. Matte tyckte synd om alla som inte är matte till Akilles.
Ajja bajja
Okej, var var vi? I torsdags vilade Akilles. Han har hunnit skaffa sig en snygg uppsättning småsår, varav det senaste upptäcktes i fredags. Sitter på utsidan av höger bak, ganska precis mittemellan has och kota. Lite svullet i fredags, men ingen hälta eller ömhet. Tömkörning på banan, främst skrittarbete med öppnor, ökade krav på böjning och samling. Akilles gillade det icket, så länge han är i sin komfortzon så går han toppenfint men moffa Briars humör skiner igenom ibland.
Lördag var h. bak lite mer svullet, så det blev en lugn tur ut på ca 40 min. Svullnaden gick ner rejält vid rörelse. Söndag fortfarande svullen, lättare tömarbete. Fortfarande ohalt, gick riktigt bra. Matte ägnade sedan ett antal timmar med att fixa Akilles hage; byta ut gamla isolatorer, grind och sträcka elbandet.
Måndag fanns svullnaden fortfarande kvar, kanske något mindre. Ingen temp, ingen ömhet vid tryck, ingen hälta och efter 45 min skrittur så hade svullnaden gått ner med säkert 75%. Matte försöker ha is i magen och vänta, men lymfangitvarningklockorna ljuder så snart ett litet sår upptäcks. För matte har aldrig haft en häst med lymfangit, och klarar sig bra utan även i framtiden.
Ett misslyckat försök att visa hur snygg Akilles var efter hopptränignen i äppelgrönt schabrak och grön martingal. Kameran fångade inte riktigt nyanserna..
Förresten testade matte att mäta Akilles häromdagen. Något icke-precist med tumstock och ögonmått, då inget vattenpass fanns att tillgå. Men 169-170 cm tycks den lilla räkan vara.
Hipp Hopp Hurra
Förra träningens övning byggdes på, och satt som ett schmäck denna gång. Bom - högt cavaletti - oxer - högt cavaletti - bom. Akilles hade hela den bjudning som saknades förra gången, och klurade ut problemen. Han behöver hjärngympa. Det praktiska med övningen är att han kan komma lite knas på första bommen och ändå få hjälp att reda ut det. Avståndsbedömningen har han ju ännu inte riktigt fått i ryggmärgen, så bommarna är god hjälp. Hastigheten blir också lite hög ännu, eller hög och hög.. Han tycker att han behöver fart för att ta sig över, men lyssnar bättre och bättre på förhållningar. Ett nytt moment för dagen var en liten kombination, med ett galoppsprång mellan.
Uppvärmning:
http://s302.photobucket.com/albums/nn101/jennymonica/?action=view¤t=Galoppbommar.flv
Bommar med oxer:
http://s302.photobucket.com/albums/nn101/jennymonica/?action=view¤t=Litenkombination.flv
Liten kombination:
http://s302.photobucket.com/albums/nn101/jennymonica/?action=view¤t=Galoppbommar.flv
Efter passet föreslog Stallägarinnan Jr. att ett mål kunde vara att hon och A skulle delta i klubbtävling clear round i vinter, och att hon kunde ta med honom på hoppträning nån gång istället för sina egna hästar under hösten. Så får han träna på att resa, hoppa i grupp och dessutom se ett nytt ställe. Det låter jättenyttigt och bra, men mattes klena nerver har redan börjat göra kullerbyttor!
Dåliga tider
Egentligen är väl hela perioden september - november bara att skrota, på grund av dessa högljudda och livsfarliga fanskap. Matte klär på sig reflexvästen och sjuger egenkomponerade visor för Akilles så att alla jägare ska varnas. Men inte är det någon garanti. Och tänk om matte, gud förbjude, skulle drutta av. Då är Akilles mer eller mindre lovligt villebråd. Han har nog lik älgfärg för att en halvblind och skjutgalen jägare ska ta honom för bytesdjur. Hon är säkrad gamla Bettan, jo tjena. Ett exempel på hur hästar är villebråd uppenbarade sig för några dagar sedan, när det nya stoet tog sig lös vid uppsittning och sprang ut på motorvägen (ve och fasa!). Tror ni bilarna tänkte att "hmm, en sadlad häst utan ryttare. Här kan det nog vara läge att stanna". Näe då. De stressade bilisterna hade träget föst henne längre och längre bort från stallet. Det är ju dessutom vägräcken, så häststackarn kunde väl inte mycket annat göra.
Dagens uteritt gick väl helt okej ändå. Två skott hördes, mycket möjligt att det var änderna som flög över matte och Akilles som senare blev måltavlor. En viss Akilles-jakt förekom faktiskt, för på hemvägen hakade en joggare och en cyklist på. Och inte gick det att skaka dem av sig, trots frisk trav och en del galopp. Men hellre jagad av joggare.
Gissa vem som hade grimman käckt på svaj?
Snälla jultomten
I fredags var det uschligt höstväder med regn och stormvindar. Vila för Akilles. Lördag var stormvindarna kvar, men regnet hade dragit vidare, och det bidde en uteritt. Akilles var extremt på tårna, trippade och vred på sig och gav minsta tänkbara fara onda ögat. Blev väl för all del lite bättre, och han är säkert snygg att se på när han blåser upp sig. Söndag var det efter lite funderande fram och tillbaka tömkörning på banan, eftersom det hann bli sent. Tråkigt att det är mörkt redan vid 20.00 nu. Lite samma som sist, en överladdad Akilles som varvade superfinhet med sandlådefasoner. Mest av allt önskar matte att jultomten ska komma tidigt i år och ge Akilles en bättre tömkörningsgjord. Och gärna ett par lädertömmar.
Berg och dalbana
Under tisdagen red Stallägarinnan Jr. över bommar på banan, och i onsdags red Medisen ut på en lugnare tur då även hon drabbats av förkylning och inte var så pigg. Båda dagarna hörs Akilles ha skött sig.
Idag, torsdag, blev det tömkörning på banan och det var lite berg och dalbana över det hela. Mestadels stadigt uppåt, men ibland i dubbel bemärkelse då Akilles höll på med diverse bäbisfasoner emellanåt. Något irriterande, faktiskt. Ett blandat pass med först lite "bakdelsvändningtänkande" i skritten och nogranna hörnpasseringar i skritt och trav. Tre cavalettibommar låg också ute. Sen övergångar till trav och galopp från skritt.
Jaha, bäbisfasonerna då? Tja, det kan vara att försöka pipa iväg i höga bockningar, eller att göra piruetter när det inte går. Inte så smart med tömmar alla gånger.