Fotosession
Undrar ni vad som har hänt sedan sist? Inte så mycket, är svaret.
Det blir lite mer fokus på tömkörningen nu ett tag, har matte tänkt. Så måndag tömkördes det, två cavalettibockar med ca 3 galoppsprångs mellanrum (två, i innerspår) och det raka bettet var dagens krydda. Mycket övergångar, som också kommer ligga i fokus. Även mellan bockarna trots det ganska korta avståndet, men det gick det med. Trav över bock -> avsaktning till skritt -> övergång till trav innan nästa bock. Det raka bettet funkade bättre, bara några få exorcistenmoments.
Tisdag tog Medisen hand om honom och red på banan. Det hade gått jättebra.
Onsdag töm runt byn. Lite smått omotiverat och halvhjärtat, allt funkade och då fick det helt enkelt vara. Det viktigaste är ändå att komma bort från banan och få lite variation. C följde med på B, by the way.
Torsdag blev det en vilodag. Matte hade varit och jobbat söderöver under dagen och stannade till i stallet på vägen hem. Kameran var med, men Akilles är ett svårfotat objekt!
Vad gör du? Vad gör du? Vad gör du? Vad gör du?
Det blir lite mer fokus på tömkörningen nu ett tag, har matte tänkt. Så måndag tömkördes det, två cavalettibockar med ca 3 galoppsprångs mellanrum (två, i innerspår) och det raka bettet var dagens krydda. Mycket övergångar, som också kommer ligga i fokus. Även mellan bockarna trots det ganska korta avståndet, men det gick det med. Trav över bock -> avsaktning till skritt -> övergång till trav innan nästa bock. Det raka bettet funkade bättre, bara några få exorcistenmoments.
Tisdag tog Medisen hand om honom och red på banan. Det hade gått jättebra.
Onsdag töm runt byn. Lite smått omotiverat och halvhjärtat, allt funkade och då fick det helt enkelt vara. Det viktigaste är ändå att komma bort från banan och få lite variation. C följde med på B, by the way.
Torsdag blev det en vilodag. Matte hade varit och jobbat söderöver under dagen och stannade till i stallet på vägen hem. Kameran var med, men Akilles är ett svårfotat objekt!
Vad gör du? Vad gör du? Vad gör du? Vad gör du?
Vintertider hej hej
Nu är sommaren slut, och klockorna bakåtflyttade en timma. Matte har väl på sätt och vis haft tid att blogga, men valt att blogga lite mindre ett tag för att prioritera det övriga livet. Här kommer en update, håll till godo.
Onsdag: Töm runt byn tillsammans med C på B. 90% av turen gick bra, så vi fokuserar bara på det och struntar i resten. Det som gick bra var rakriktningen och sidförande, öppnorna satt klockrent. I trav också. Och i traven övades "halv-piaff", när Akilles har god bjudning och samling (som nästan alltid ute på töm) så krävs det inte mycket nu för att han ska tänka åt piaffhållet i traven. Det är ju dock inte riktigt läge än att ställa höga krav, utan bara lite lättsamt krama tömmen och minska tempot men inte trycket.
Torsdag: Dressyr på banan. Ganska enkla övningar, stora volter varvat med raka spår. Det känns i Akilles kropp att hans huvud är mer aktivt än den femåriga lekamen egentligen orkar med, så det blir att ta det lite lugnare nu - om än det kan kännas motsägelsefullt när han samtidigt är så pigg.
Fredag: Vila.
Lördag: Uteritt, gick överlag helt okej. En lite större dispyt uppstod när Akilles, mitt på ett kalhygge bland kanske 100 rotvältor, ansåg att en av dem var helt ooootänkbar att gå förbi. Han gjorde sitt bästa att vända hemåt eller gå ut på myren bredvid för att ta sig förbi. Matte har visst tappat lite i trovärdighet sedan sist hon påstod att det inte fanns något att fjanta sig för - bara för att upptäcka den högst reella älgen. Så hennes övertalningsförsök föll inte den godaste av jordar. Men till sist bestämde sig Akilles för att ändå följa mattes order, och passerade den farliga farligheten i krabbgång och med galet stirrande ögon.
Söndag: En uteritt var planerad igen, trots regn. Sådär med facit på hand kunde den lika gärna ha skippats, för särskilt angenämt blev det inte. Förutom då det redan nämnda (kalla!) regnet så fick matte och C, som också följde med på B, en tillsägelse om att de "minsann inte fick rida på vägen för att hästarna trampar sönder den och den är faktiskt avstängd på våren" av en man på fyrhjuling med timmersläp bakom. Matte ser två stora problem på en gång: 1. Det är inte vår. Det är gode mycket höst. 2. En fyrhjuling kör sönder vägen ordentligt mycket mer än vad två skrittande hästar gör. Hursomhelst, det är bara att hålla sig därifrån då och muttra missnöjt, för byafridens skull. Den fyrhjulingsåkande mannens kompis kom en stund senare blåsande efter vägen på en annan fyrhjuling i uppskattningsvis 50-60 km/h och saktade inte av det minsta för hästarna. Bara tur att det fanns en liten avstickande väg att skynda sig in på. Matte och C bestämde sig för att ta en annan väg tillbaka den sista biten, för att slippa de ljuva fyrhjulingarna. Bara för att tvingas inse att den vägen var avspärrad nästan framme vid målet. Efter omoget övervägande bestämde sig matte och C för att smita förbi avstängningen - sorry L!
Jaja, det vart rätt långt det här. Peace out.
Onsdag: Töm runt byn tillsammans med C på B. 90% av turen gick bra, så vi fokuserar bara på det och struntar i resten. Det som gick bra var rakriktningen och sidförande, öppnorna satt klockrent. I trav också. Och i traven övades "halv-piaff", när Akilles har god bjudning och samling (som nästan alltid ute på töm) så krävs det inte mycket nu för att han ska tänka åt piaffhållet i traven. Det är ju dock inte riktigt läge än att ställa höga krav, utan bara lite lättsamt krama tömmen och minska tempot men inte trycket.
Torsdag: Dressyr på banan. Ganska enkla övningar, stora volter varvat med raka spår. Det känns i Akilles kropp att hans huvud är mer aktivt än den femåriga lekamen egentligen orkar med, så det blir att ta det lite lugnare nu - om än det kan kännas motsägelsefullt när han samtidigt är så pigg.
Fredag: Vila.
Lördag: Uteritt, gick överlag helt okej. En lite större dispyt uppstod när Akilles, mitt på ett kalhygge bland kanske 100 rotvältor, ansåg att en av dem var helt ooootänkbar att gå förbi. Han gjorde sitt bästa att vända hemåt eller gå ut på myren bredvid för att ta sig förbi. Matte har visst tappat lite i trovärdighet sedan sist hon påstod att det inte fanns något att fjanta sig för - bara för att upptäcka den högst reella älgen. Så hennes övertalningsförsök föll inte den godaste av jordar. Men till sist bestämde sig Akilles för att ändå följa mattes order, och passerade den farliga farligheten i krabbgång och med galet stirrande ögon.
Söndag: En uteritt var planerad igen, trots regn. Sådär med facit på hand kunde den lika gärna ha skippats, för särskilt angenämt blev det inte. Förutom då det redan nämnda (kalla!) regnet så fick matte och C, som också följde med på B, en tillsägelse om att de "minsann inte fick rida på vägen för att hästarna trampar sönder den och den är faktiskt avstängd på våren" av en man på fyrhjuling med timmersläp bakom. Matte ser två stora problem på en gång: 1. Det är inte vår. Det är gode mycket höst. 2. En fyrhjuling kör sönder vägen ordentligt mycket mer än vad två skrittande hästar gör. Hursomhelst, det är bara att hålla sig därifrån då och muttra missnöjt, för byafridens skull. Den fyrhjulingsåkande mannens kompis kom en stund senare blåsande efter vägen på en annan fyrhjuling i uppskattningsvis 50-60 km/h och saktade inte av det minsta för hästarna. Bara tur att det fanns en liten avstickande väg att skynda sig in på. Matte och C bestämde sig för att ta en annan väg tillbaka den sista biten, för att slippa de ljuva fyrhjulingarna. Bara för att tvingas inse att den vägen var avspärrad nästan framme vid målet. Efter omoget övervägande bestämde sig matte och C för att smita förbi avstängningen - sorry L!
Jaja, det vart rätt långt det här. Peace out.
La vida loca
Matte faller alltid ner i ett mörkt hål av trötthet varje höst vid denna tid. Det är svartare än svartast ute, länge kvar tills det vänder och det blir allt mindre ridvänligt. Gissa vem som inte alls är synkad med matte, utan istället lever la vida loca? Jo, Akilles af Pan.
I måndags var Akilles billig. Åtminstone till en början, när alteregot Akilles aPan tog över. Matte tog in honom för att han skulle få torka lite och mumsa på en hötuss innan motionsdax - so far so good. Men, när höet var slut upptäckte Akilles att han var ensam inne. Att det var sisådär den tvåhundrade gången han var ensam inne spelade ingen roll, för nu var han ensammare än ensammast. Så när matte ställde upp honom på gången för att borsta var han minst sagt en odåga som inte kunde stå stilla i en sekund. När matte sa till på skarpen så tände Briar-humöret till och mr. aPan tog till sin patenterade lösning - dra i linorna tills något brister. En lina brast, och på den andra sidan lossnade panikhaken. Akilles aPan ställdes upp för andra gången, steppade på mattes nerver, fick en ny tillsägning, slet sönder den andra linan. Akilles ställdes upp för tredje gången, men det behövdes ingen tredje gången gillt. Poletten föll ner (för denna gång).
Eftersom han var på så bråkstakigt humör så fick han först springa av sig på lina. När det väl var dax att rida så hade Akilles af Pan kommit tillbaka, och skötte sig fint. Genast steg summan på prislappen. Det är förbajjades mycket humör hos honom, men så länge han blir konsekvent hanterad så accepterar han snart det "orättvisa". Det stämmer väl kanske som de säger, att Briar-hästar inte är några nybörjarhästar..
Tisdag så tog medisen hand om Monster. Han hade skött sig bra, har det rapporterats. Kan hända att det blir en löshoppning i helgen, om väder och underlag tillåter. Vore najs att hinna med en gång till innan det blir för hårt i marken. Akilles i morotshinken efter förra löshoppningen:
I måndags var Akilles billig. Åtminstone till en början, när alteregot Akilles aPan tog över. Matte tog in honom för att han skulle få torka lite och mumsa på en hötuss innan motionsdax - so far so good. Men, när höet var slut upptäckte Akilles att han var ensam inne. Att det var sisådär den tvåhundrade gången han var ensam inne spelade ingen roll, för nu var han ensammare än ensammast. Så när matte ställde upp honom på gången för att borsta var han minst sagt en odåga som inte kunde stå stilla i en sekund. När matte sa till på skarpen så tände Briar-humöret till och mr. aPan tog till sin patenterade lösning - dra i linorna tills något brister. En lina brast, och på den andra sidan lossnade panikhaken. Akilles aPan ställdes upp för andra gången, steppade på mattes nerver, fick en ny tillsägning, slet sönder den andra linan. Akilles ställdes upp för tredje gången, men det behövdes ingen tredje gången gillt. Poletten föll ner (för denna gång).
Eftersom han var på så bråkstakigt humör så fick han först springa av sig på lina. När det väl var dax att rida så hade Akilles af Pan kommit tillbaka, och skötte sig fint. Genast steg summan på prislappen. Det är förbajjades mycket humör hos honom, men så länge han blir konsekvent hanterad så accepterar han snart det "orättvisa". Det stämmer väl kanske som de säger, att Briar-hästar inte är några nybörjarhästar..
Tisdag så tog medisen hand om Monster. Han hade skött sig bra, har det rapporterats. Kan hända att det blir en löshoppning i helgen, om väder och underlag tillåter. Vore najs att hinna med en gång till innan det blir för hårt i marken. Akilles i morotshinken efter förra löshoppningen:
Close älgcounter
Helgen är över, och den första snön har fallit. Här i stan, iallafall. Såväl norr som söder har väl haft sin beskärda del av tidiga snöstormar i år.
Det blev inte dressyr i fredags, för a) det regnade kraftigt och b) matte hann ut till stallet medan det var någorlunda ljust. Så det blev istället att slänga på sakerna och rida ut en kortis. Akilles var lite småfjånig, och befann sig i fablernas värld. Stenar som alltid legat på ett och samma ställe hade numera blivit tillhåll för troll, vägbommar som alltid stått på ett och samma ställe hotade numera att ramla ner i huvudet på honom när han skulle passera. Så när han för sjuttonde gången stannade och stirrade på ingenting surnade matte till och fräste att det "minsann inte fanns något farligt där". I samma sekund gör Akilles en helomvänding, och under denna vändning ser matte en älg inne i slyn, ungefär 5 meter in, påväg i rak riktning mot Akilles. Matte gav älgen en mental high-five, gratulerade till att ha klarat sig så långt och önskade fortsatt lycka till. Men turen var förstörd, för nu hade ju Akilles fått sina värsta farhågor bekräftade.
Lördag, som tidigare nämnt, vila då "matte" var norröver och fixade med bilen.
Och söndag blev det töm på banan. Akilles var väldigt räserfräser, och det var nödgat att låta honom galoppjobba en hel del för att bränna ur det mesta av överskottet. Det är dax att repetera grunder igen, för han har tålamod som en.. femåring.
En liten bild av Akilles, första våren i Umeå. Han spanar på brudar, därav den fixerade blicken.
Det blev inte dressyr i fredags, för a) det regnade kraftigt och b) matte hann ut till stallet medan det var någorlunda ljust. Så det blev istället att slänga på sakerna och rida ut en kortis. Akilles var lite småfjånig, och befann sig i fablernas värld. Stenar som alltid legat på ett och samma ställe hade numera blivit tillhåll för troll, vägbommar som alltid stått på ett och samma ställe hotade numera att ramla ner i huvudet på honom när han skulle passera. Så när han för sjuttonde gången stannade och stirrade på ingenting surnade matte till och fräste att det "minsann inte fanns något farligt där". I samma sekund gör Akilles en helomvänding, och under denna vändning ser matte en älg inne i slyn, ungefär 5 meter in, påväg i rak riktning mot Akilles. Matte gav älgen en mental high-five, gratulerade till att ha klarat sig så långt och önskade fortsatt lycka till. Men turen var förstörd, för nu hade ju Akilles fått sina värsta farhågor bekräftade.
Lördag, som tidigare nämnt, vila då "matte" var norröver och fixade med bilen.
Och söndag blev det töm på banan. Akilles var väldigt räserfräser, och det var nödgat att låta honom galoppjobba en hel del för att bränna ur det mesta av överskottet. Det är dax att repetera grunder igen, för han har tålamod som en.. femåring.
En liten bild av Akilles, första våren i Umeå. Han spanar på brudar, därav den fixerade blicken.En snabbis
Snabb uppdatering över vad som hänt sedan sist. Dock utan bild, eftersom matte är på jobbet. Den som vill bildfrossa får titta igenom gamla bilder, för de måste nog rensas snart för att skapa utrymme till nya!
Okej, i kronologisk ordning så har vi måndag först. Tömkörning på det raka bettet, som han fortfarande ogillar men tungan viftade betydligt mindre än första gången. Ryktet säger ju att det kan ta en månad att vänja in vid ett nytt bett, så det är nog för tidigt att ge upp efter tre gånger. Tre höga travcavaletti fick han gå över några svängar, för att lyfta ordentligt på fossingarna och jobba lite med hjärnan.
Tisdag så var matte på tjänsteresa och medisen red ut på Akilles. Det hade, enligt uppgift, gått jättebra.
Onsdag kom matte hem igen, dock ganska sent. Akilles var lite besvärad i huden över ryggen, troligtvis beror det på att han börjat byta till sin vinter-outfit och därmed fäller ganska mycket. För att inte chansa så blev det en longering, löst inspänd för att ändå jobba ryggen.
Torsdag, efter lite val och kval tömkörning runt byn. Aningens irriterad i huden, men det kan inte vara så farligt eftersom han struntar i mattes klämmande och kännande om något mer intressant händer runt omkring. Väldigt fin och duktig på tömmen som vanligt, checkade av några öppnor/skänkelvikningar men annars mest bara rakriktning. Formen är klockren ute på töm, väldigt självbärande.
Idag, fredag, blir det att rida lite lättare dressyr på banan så länge inte ryggen ömmar mer. Sen åker matte och husse hemöver en snabbis för att meka med en av bilarna. Så lördag blir det vilodag. Konstigt, det där med fällningen. Protein ska ju, enligt nya rön, vara the real deal i samband med fällning. Och det ska då ges i god tid innan för att mildra besvären. Akilles har haft en proteinrik foderstat hela hösten, men reagerar ändå. Får hoppas att det ger med sig snabbt.
Wuz.
Nu är det riktigt mörkt, både morgon och kväll. Och rätt kört för matte att hinna ut innan skymningen på vardagar, om hon inte far direkt efter jobbet. Utan att äta. Det vill hon inte.
I onsdags så hade Hovis fått ordning på sin bil så Akilles har nu fyra, nya vinterskor. Det som är crappy med att alltid hamna i skarven mellan sommar och vinterskor är att det blir ett helsike att brodda när det beger sig. Hovis tipsade om några "gummipluppar" som man kan sätta i hålen, så det kan väl vara värt att testa till nästa år. Öronproppar, bomull mm. brukar inte hjälpa så mycket enligt mattes erfarenhet. Efter skoningen fick A springa av sig på lina, vilket behövdes efter att ha stått stilla lääänge.
Torsdag, en varv runt byn på töm i sällskap med C och B. Blev mycket skritt/travövergångar och sidvärts/öppnor. De sitter allt bättre, även om förvirring uppstår med jämna och ojämna mellanrum. Fredag så mockade C åt Akilles så att matte fick en hästledig dag.
Lördag gav sig matte och Akilles ut på en långtur i 1,20 h. Upp på berget till sandtaget. Akilles var elektrisk i 3/4 av turen, och kändes litegrann som en heliumbalong som när som helst skulle sväva iväg i skyn. Fjanten McFjantsson. Dessutom, otur som vanligt, så hade tydligen traktens jägare bestämt sig för att hålla till på den sidan av berget så det stod bilar var 50:e meter. En och annan jägare passerades också, för tjur-matte vägrade vända. Hon pratade istället högt med Akilles och skärmde troligtvis iväg varenda älg på 3 km radie. A tyckte att jägarna var superläskiga och antagligen ute efter honom. Mot slutet av hemvägen var Akilles lite coolare, det fortfarande inte att ta en galopp utan tvärnitar eller skyggningar för hemska hemskheter men det gick iallafall att skritta avspänt på långa tyglar.
Söndag, uteritt igen. Bara att passa på när det är ljust och sol. Den andra vägen denna gång, för att kanske undvika jägare. En mycket mera avspänd A, gick till och med att rulla på i en längre galopp med bara en skyggning. Både lördag och söndag (mest lördag) checkades sidvärts och öppnorna av. Endel blev riktigt klockrena. Öppnorna har han lättare för, skänkelvikningarna blir ibland lite för tvära alternativt segflyttade. Huvudsaken är att det går bättre och bättre.
Och ni vill såklart se ännu en suddig löshoppningsbild!
I onsdags så hade Hovis fått ordning på sin bil så Akilles har nu fyra, nya vinterskor. Det som är crappy med att alltid hamna i skarven mellan sommar och vinterskor är att det blir ett helsike att brodda när det beger sig. Hovis tipsade om några "gummipluppar" som man kan sätta i hålen, så det kan väl vara värt att testa till nästa år. Öronproppar, bomull mm. brukar inte hjälpa så mycket enligt mattes erfarenhet. Efter skoningen fick A springa av sig på lina, vilket behövdes efter att ha stått stilla lääänge.
Torsdag, en varv runt byn på töm i sällskap med C och B. Blev mycket skritt/travövergångar och sidvärts/öppnor. De sitter allt bättre, även om förvirring uppstår med jämna och ojämna mellanrum. Fredag så mockade C åt Akilles så att matte fick en hästledig dag.
Lördag gav sig matte och Akilles ut på en långtur i 1,20 h. Upp på berget till sandtaget. Akilles var elektrisk i 3/4 av turen, och kändes litegrann som en heliumbalong som när som helst skulle sväva iväg i skyn. Fjanten McFjantsson. Dessutom, otur som vanligt, så hade tydligen traktens jägare bestämt sig för att hålla till på den sidan av berget så det stod bilar var 50:e meter. En och annan jägare passerades också, för tjur-matte vägrade vända. Hon pratade istället högt med Akilles och skärmde troligtvis iväg varenda älg på 3 km radie. A tyckte att jägarna var superläskiga och antagligen ute efter honom. Mot slutet av hemvägen var Akilles lite coolare, det fortfarande inte att ta en galopp utan tvärnitar eller skyggningar för hemska hemskheter men det gick iallafall att skritta avspänt på långa tyglar.
Söndag, uteritt igen. Bara att passa på när det är ljust och sol. Den andra vägen denna gång, för att kanske undvika jägare. En mycket mera avspänd A, gick till och med att rulla på i en längre galopp med bara en skyggning. Både lördag och söndag (mest lördag) checkades sidvärts och öppnorna av. Endel blev riktigt klockrena. Öppnorna har han lättare för, skänkelvikningarna blir ibland lite för tvära alternativt segflyttade. Huvudsaken är att det går bättre och bättre.
Och ni vill såklart se ännu en suddig löshoppningsbild!
Den förlorade dagen
Jomenjustdet. Matte glömde bort en dag vid sista bloggningen. Det är inte lätt med minnet när man börjar bli gammal och dessutom har huvudet fullt av annat.
Måndag, alltså. Den förlorade dagen. Egentligen var det dax för Akilles att vila, men Hovis var inbokad tisdag så det blev en liten genomkörare på banan. Över lag var A duktig och mindre springig än vad han varit sista tiden. Dock blev galoppfattningarna lite springiga, men matte upplevde det som att det var lite träningsvärk och trötthet som låg bakom och gjorde inte någon affär av det.
Tisdag skulle det skos, men Hovis fick inte igång sin bil. Akilles fick vila ändå, för det var onekligen hög tid. Vad matte också glömt att skriva är att A hade ett sår igen på ena bakbenet i söndags, som är lite varmt och svullet. Typiskt!! Det vore intressant att veta vad han får dem av. Livet, är en kvalificerad gissning. Håller era tummar och tår för att det läker fint även denna gång, för räkningen från tandkoll och vaccination är inte nådig och behöver inte utökas med ytterligare kostnader.
Såhär kan RäserFräser se ut när han är i sitt esse:
Måndag, alltså. Den förlorade dagen. Egentligen var det dax för Akilles att vila, men Hovis var inbokad tisdag så det blev en liten genomkörare på banan. Över lag var A duktig och mindre springig än vad han varit sista tiden. Dock blev galoppfattningarna lite springiga, men matte upplevde det som att det var lite träningsvärk och trötthet som låg bakom och gjorde inte någon affär av det.
Tisdag skulle det skos, men Hovis fick inte igång sin bil. Akilles fick vila ändå, för det var onekligen hög tid. Vad matte också glömt att skriva är att A hade ett sår igen på ena bakbenet i söndags, som är lite varmt och svullet. Typiskt!! Det vore intressant att veta vad han får dem av. Livet, är en kvalificerad gissning. Håller era tummar och tår för att det läker fint även denna gång, för räkningen från tandkoll och vaccination är inte nådig och behöver inte utökas med ytterligare kostnader.
Såhär kan RäserFräser se ut när han är i sitt esse:
Gott och blandat
En liten summering över vad som hänt sedan sist, en väldans blandning av aktiviteter. För det var ju länge sen sist.
Onsdag, ett tömkörningspass runt byn. Akilles fjantade sig friskt över scary rundbalar som stod både här och där. Rätt mycket jogging resulterade i att matte hade ömma benhinnor dagen efter. Ganska mycket jobb med sidvärts och öppnor blev det också.
Torsdag dressyr på banan. Ganska springigt till en början, blev bättre när älsklingsbruden C kom ut för att arbeta. Då gick det plötsligt till och med att galoppera i sansade manér.
Fredag testade matte att tömköra på ett rakt bett. Någon jättehit var det inte, kan meddelas. Akilles fladdrade med tungan i värsta exorcisten-maner och slickade sig över bettringarna, in under sidostyckena. Förändringsfientlig som han är så såg han ju direkt matte tänkte tränsa att något inte var som det skulle. Men emellanåt glimtade det till, så matte inhandlade ändå ett rakt bett och tänker ge det ett försök. För det är ju bra att variera. Och dessutom, ska A:et tävla högre klasser i dressyr nån gång så måste han ju kunna ha ett kandar.
Lördag, långtur tillsammans med box- och haggrannen B. Matte har alltid tänkt rida den vägen "nån dag" men denna dag blev inte av förrän i lördags. Hur bra väg som helst, nya favoriten! Istället för gamla favoritrundan runt berget kan man alltså rida hela vägen upp, och där finns ett fint sandtag att klättra i. Akilles var något skeptisk, särskilt till att gå nerför. Äckligt när marken liksom rinner iväg under hovarna. Men med successiv ökning av lutningsgraden så fixade han allt svårare backar. Superbra träning är det. Hackamore var bettet för dagen, förresten.
Söndag följde husse med ut och hjälpte matte att löshoppa A. Det var dödslänge sedan sist. Och Akilles RäserFräser for till en början runt som en blådåre så matte var övertygad om att han skulle bryta minst ett ben, troligtvis två. Han behövde nog få bränna ur sig allt överskott. Hoppade upp till dryga 120 cm utan problem, han är spänstig som en katt.. Ett par filmsnuttar blev det, och några bilder. Men eftersom det var lilla digitalkameran i kombination med förtaskigt väder så blev det bara suddiga bilder.
Filmer hittar ni här:
110 cm http://www.youtube.com/user/f1mpochjenny#play/all
120 cm http://www.youtube.com/watch?v=iAnrpgMDdNY
Och en bild:
Onsdag, ett tömkörningspass runt byn. Akilles fjantade sig friskt över scary rundbalar som stod både här och där. Rätt mycket jogging resulterade i att matte hade ömma benhinnor dagen efter. Ganska mycket jobb med sidvärts och öppnor blev det också.
Torsdag dressyr på banan. Ganska springigt till en början, blev bättre när älsklingsbruden C kom ut för att arbeta. Då gick det plötsligt till och med att galoppera i sansade manér.
Fredag testade matte att tömköra på ett rakt bett. Någon jättehit var det inte, kan meddelas. Akilles fladdrade med tungan i värsta exorcisten-maner och slickade sig över bettringarna, in under sidostyckena. Förändringsfientlig som han är så såg han ju direkt matte tänkte tränsa att något inte var som det skulle. Men emellanåt glimtade det till, så matte inhandlade ändå ett rakt bett och tänker ge det ett försök. För det är ju bra att variera. Och dessutom, ska A:et tävla högre klasser i dressyr nån gång så måste han ju kunna ha ett kandar.
Lördag, långtur tillsammans med box- och haggrannen B. Matte har alltid tänkt rida den vägen "nån dag" men denna dag blev inte av förrän i lördags. Hur bra väg som helst, nya favoriten! Istället för gamla favoritrundan runt berget kan man alltså rida hela vägen upp, och där finns ett fint sandtag att klättra i. Akilles var något skeptisk, särskilt till att gå nerför. Äckligt när marken liksom rinner iväg under hovarna. Men med successiv ökning av lutningsgraden så fixade han allt svårare backar. Superbra träning är det. Hackamore var bettet för dagen, förresten.
Söndag följde husse med ut och hjälpte matte att löshoppa A. Det var dödslänge sedan sist. Och Akilles RäserFräser for till en början runt som en blådåre så matte var övertygad om att han skulle bryta minst ett ben, troligtvis två. Han behövde nog få bränna ur sig allt överskott. Hoppade upp till dryga 120 cm utan problem, han är spänstig som en katt.. Ett par filmsnuttar blev det, och några bilder. Men eftersom det var lilla digitalkameran i kombination med förtaskigt väder så blev det bara suddiga bilder.
Filmer hittar ni här:
110 cm http://www.youtube.com/user/f1mpochjenny#play/all
120 cm http://www.youtube.com/watch?v=iAnrpgMDdNY
Och en bild:
