Med fanskap i sikte
Frågan är hur länge man ska kämpa med ett bett. Det raka bettet är verkligen ingen favorit, fast på samma gång så går han så himla bra på det också emellanåt. Men hipsvips kommer han på att det ju är dödsäckligt. Kanske matte måste öppna på plånboken och investera i ett annat rakt bett.. eller möjligtvis ett tredelat, även om det raka var att föredra enligt veterinären.
Tömkörning på raka bettet onsdag, ridning (båda hästarna) torsdag. Akilles fick inte värma upp på lina och var på sitt fjantigaste humör, ni vet det där då han bara smyger och söker saker att reagera på. Sidvärts, halter och 4 bommar på vändningspunkterna av ena volten, som även fungerade som riktmärken för små åttvolter. Nog blev det bättre, om än aldrig riktigt bra. Galoppen var ett enda svajigt älgande, och mattes mage studsar som en basketboll i avbrotten. Mihloo skulle egentligen få galoppjobba lite, men en från ett annat stall i byn var förbi banan och surrade en stund, så det blev mest att skritta runt och jobba ställning/böjning.
Efter kylan, och inför all snö som väntas i helgen, så tar vi en reprisbild från sommaren -08.
Så att ni vet att vi lever
-30 grader. Så varmt och gosigt var det imorse. Mattes köldgräns tangeras onekligen, men i valet mellan att låta hästarna stå inne fram till lunch (då hon tidigast kan ta sig hem) eller släppa ut så är valet enkelt. På med ett extra täcke och ut till hagarna, för hästarna har faktiskt inte såna problem med kylan som matte har. Akilles brukar aldrig ha mer än vinterpälsen + ett yttertäcke (det fantastiska Shires Stormcheeta, när det är kallt) men idag fick han ett tunt fleecetäcke också. Och Mihloo får ett ylletäcke under sitt Hansbo från -20 grader. Problemet för Mihloo är att han varit ganska skärrad att klä av ända sedan han kom från fodervärdarna i december, både sadlar och täcken. Inte så att han slänger sig omkring i vild panik men han står flyktberedd, rycker lite och blänger med vitögat. Och alla tunna undertäcken ger honom stötar, vilket inte uppskattas alls! Men samtidigt så har det ju visat sig vara bättre att ha ett ylletäcke tillsammans med det vanliga än två vintertäcken ur värmesynpunkt, eftersom två tjocka täcken tynger ner och miminerar det isolerade luftlagret. Inte bra.
Igårkväll motionerades båda, om än matte tyckte att det var grinigt kallt. Inte konstigt, eftersom tempen visade -18 när hon gick ut och -25 när hon kom in efter nattning. Det är svårt att motionera i sån kyla, men de behöver samtidigt få röra sig litegrann. Båda reds, Akilles tränade halter och sidvärts med godkänt resultat. Mihloo, den gamle mannen, har mestadels fått träna på tonus mellan antagonisterna de senaste passen. Eller skänkelvikning då, om ni föredrar den benämningen. På så sätt får han lite mjuk gympa utan att anstränga gammelkroppen i kylan.
Som avslutning så kan matte berätta att hon har två riktiga skithästar. På riktigt. Båda bajsar kopiöst mycket, och rör gärna runt bajset också. Mihloo drar den så kallade "elvispen" i boxen varje natt så allt bajs är utspridet överallt och i små smulor. Dessutom bajsar han alltid minst en gång per ridpass, och har ett fruktansvärt dåligt bordsskick där han tar en tugg hö - en slurk vatten - och sedan tuggar med öppen mun varpå vattnet far överallt. Eller, förhoppningsvis är det bara dåligt borsskick och inte dåliga tänder som gör det, men det visar sig väl snart eftersom det drar ihop sig mot tandkoll. Akilles däremot är bra på att luras. Han gräver nämligen över allt bajs. Först placeras bajset längs boxens alla väggar (ibland även mitt i, om han är extra kreativ). Sedan byggs höga vallar med spån över bajset. Även han släpper gärna en jättebomb under varje motionspass. Fast efter en kolikhäst så är det bara att glädjas åt att magarna funkar som de ska!
Mihloos toalett:
Fullt ös medvetslös
Husse fixade till handtag på stalldörren under förra veckan. Det var bra, för tidigare fanns bara balsnöret som matte satt dit att dra i.
Ljusare tider
Det har varit en lugn helg för hästarna, eftersom matte och husse haft mycket med hus och hem. Men ett fantastiskt härligt väder! Vi tar ett raskt skutt till söndag kväll, då Akilles var först ut med att arbeta. Töm på banan på det raka bettet, var ganska länge sedan han hade det vid tömkörning och näe - han gillar det inte. Stundtals (faktiskt mestadels) gick han kalasfint, men så börjar han fladdra med tungan som besatt och kasta med huvudet. Vore så bra om han kunde lära sig trivas med det för variationens skull, även om han kanske aldrig kommer älska det. Vid longering funkar det bättre, då det är mindre pillande med ställning osv. då. Så länge det bara ligger rakt i munnen går det nämligen bra.
Sen då Mihloo, öknens fasa och korsgaloppens okrönte konung. Han fick gå över lite bommar på lina, och just longering är inte det ultimata motionsverktyget för honom. Han byter galopp så många gånger - och speciellt med bakbenen - att man blir rent yr av att titta. Uppsuttet eller på töm är det lättare att påverka honom. Men nu var tanken att han bara skulle få ha lite kul och strutta över bommarna på äkta Mihloomanér, så därav valet lina.
Det blir mest hagbilder, helt enkelt för att matte ofta är ute och fotar gården och aktiviteterna därpå, och i samma veva slänger iväg några klick åt hagarna till. Här var varsitt litet "mellanmål" påväg, alltid lika uppskattat.
(Bakom Mihloo ser ni hans "toalett". Han klampar ju icket ut i djupsnön i onödan, till skillnad från Akilles som ska fram överallt, och har således en gång från grind till foderhäck som han håller sig till med få undantag)
Bra och dåligt
Idag reds A på banan över lite bommar, fick rasa av sig på lina innan vilket var väl behövligt då alla skolor ovan mark visades upp. Det är säkrast att göra så, för att inte riskera den lille i mattes mage mer än nödvändigt..
Det blev en vilodag igår, eftersom matte och husse var bjudna på revy av en leverantör på jobbet. Kuligt nog så hade någon (ja - antagligen Akilles..) plockat ner en del av övertråden i hagen och det skulle fixas efter revyn. Gullehusse tog itu med det mesta jobbet. Möjligtvis så hade hantverkarna som fixar vattenskadan i garaget skrämts och tråden fått sig en törn. De hade nämligen dragit ett rör från avfuktaren genom fönstret och i princip in i Akilles hage som ligger bredvid. Huvudsaken är att båda hästarna stod snällt kvar, det var åtminstone inget rymningsförsök.
Åter till ridningen, A var riktigt fin fastän det var två läskiga, lurviga individer på banan samtidigt. Som han ser ut i manen borde han snarare identifiera sig med dem.
Hästarna har (som kanske nämnts?) i princip fri tillgång på hö dagtid. De får så mycket på morgonen att det räcker till ca 15-tiden. Ändå lyckas de se uuuutsvultna ut när matte och husse kommer hem 16.30. Matte lyckades fånga Mihloo på bild utan att huvudet var djupt nere i foderbingen. Annars ser man ju mest baken på honom.
Ännu en glimt av den fantastiskt fula, men effektiva ellösningen. Det är alltså el i de två övre repen, med jordningen i det undre av dem. Ger rejäla smällar.
Trötter
Ytterligare några dagar har förflutit i nya hemmet, och hittills har hästarna funnit det så pass acceptabelt att de inte tagit sitt pick och pack och flytt till skogs.
Akilles är morgontrött av naturen. Det berättade hans uppfödare redan innan han flyttade till Umeå: Akilles var oftast den som låg och sov när det skulle morgonfodras och lyckades även nån gång gå in i saker på vägen ut till hagen. I morse var en såndär morgontrött dag. A låg ner när matte kom ut en stund före 06, och ställde sig inte förrän lampan var tänd. Med små, kisande ögon skulle han sticka ut huvudet genom "boxgluggen" och hälsa, men slog istället huvudet. Matte kan identifiera sig med den känslan - hon har heller aldrig varit morgonpigg. Men trots det går det faktiskt fint att gå ut till stallet varje morgon nu. Det är jobbigt att ta sig ur sängen, fast sen går det bra. Och själva stallet är som en stor kopp kaffe. Sen går två hästar så himla snabbt att fixa också.
Akilles har nu jobbat tre dagar och gick superduperfint på töm igår, Mihloo fick sin premiärtur på banan igår efter cirka 2 veckors vintervila under flytten. Han har alltså bara jobbat på kalaskulan, som är ganska präktig vid det här laget. Det blev ett kortare pass med jogg i alla gångarter, bara för att sätta igång kroppen lugnt. Mihloo gnäggar lite efter A när A:et går ut, A brydde sig inte det minsta när M gick rapporterade husse.
Det är såå najs att ha en välskottad (välsnöslungad, för att vara korrekt) ridbana! Med bra belysning. Såhär såg den ut vid inflyttning:
Tänka att skotta DEN för hand! För övrigt så nyttjar byns övriga hästägare banan också. Igår vid middagstid knackade det på dörren, utanför stod två lurviga ponnysar med tre tillhörande flickor och undrade om de får använda banan. Lite senare kom två hästar modell större, med modell äldre ryttare och undrade detsamma. Det är trevligt med lite liv och rörelse, och så länge ryttarna i fråga håller efter sig så går det förstås fint.
Vilden
Ikväll har Akilles premiärrastats på ribanan. Behövligt, eftersom alla nya intryck och all överskottsenergi lagrats så till den milda grad att han bockade inne i boxen efter intag.
Betydligt beskedligare var han efter att ha rasat av sig på lina. Husse hjälpte till och var inne med Mihloo första stunden för att se att allt gick bra. Och det gjorde det, han hade vandrat runt lite och gnäggat nån gång bara, som väntat. Sen fotade husse litegrann, till minne av premiären. Även om matte berättat för A att detta är hans nya hem, så kan man fundera över vad hästarna egentligen tänker..
Suddiga bilder blev det. Men underlaget var riktigt bra!
Tillbaka i stallet så lyssnade A spänt på hur husse stökade genom väggen. M lyssnade också, men med större skepsis:
Mot nya äventyr
Det var stora näsborrar och stirrande ögon när grabbarna äntrade sitt nya hem. Själva resan gick jättebra, Akilles höll på att krypa ur skinnet på väg mot transporten eftersom en stor hög med virke mm. låg utanför stalldörren (numera gammelstallet ska precis genomgå en renovering) och var lite speedad. Men gick in direkt, trots att det sprattlade och kröp i hela kroppen på honom. Mihloo gick fort in han med, tyckte säkert att det var skönt att komma ifrån byggarbetsplatsen.
Nu har de sovit två nätter i Gunnismark, snart dax för nattning inför natt nummer 3. Och två dagar har tillbringats ute i nya hagarna, där M mestadels står med huvudet långt nere i foderbingen och Akilles varvar ätandet med att gnaga på träd, snoka in omgivningen och stå med huvudet djupt nere i snön. Struts långt bak i leden, mån tro?
Har man tur kan man lyckas plåta något annat än Mihloos bakre regioner, eftersom foderbingen är hans bästa vän.
Akilles första dagen i hagen, har inte tid att äta. Det snöiga huvudet bär vittne om strutsaktiviteterna. Han har för övrigt även övat löshoppning över sin foderbinge, när en läskig höleverans kom..
Flyttat men oflyttat
Matte och Husse har flyttat, men hästarna har fått vänta då det strulat med transporteringen ut. Verkar som att det blir på torsdag, vilket blir skönt eftersom Matte har dryga 40 min enkel väg till stallet, som ligger på andra sidan stan. Drygt!
Och stackars hästarna får känna sig bortglömda i dagarna, då det blir sena och trötta kvällar. Akilles visar alltid stort missnöje med att vara understimulerad, blir grinig och hittar på jäkelskap. Så han har åtminstone fått rejsa lite på lina i djupsnön, för att inte krypa på väggarna. Annat är det med stackars Mihloo, som bara tacksamt tar emot gos och borstning varje dag. Han hade nog också velat hitta på lite kul, men tiger snällt.
För att hålla isär hus- och hästlivet i den mån det går, så finns en blogg här för er som är nyfikna. Det som tillhör hästlivet är mecket med att få till bra ström i hagarna inför flytten, vilket inte är helt lätt. Matte ska testa att koppla en tråd för jordningen istället för att försöka jorda i marken (ganska lönlöst). Det ska visst funka ungefär som det rätt dyra Polarbandet, vars band innehåller både plus- och minuspol. Till nästa vinter blir det kanske att inhandla Polarband, men tack och lov så ska väl denna vinter snart vara sluuuut!
Såhär otrevligt ser lilla stallet ut just nu. Snö snö snö. Less less less!!! Ni ser även den översnöade gången till ridbanan, som går mellan det vita staketet och den timrade ladan.
