Sommarens flygande fasor
Så var ännu en dag till ända, och matte ska snart snutta kudde. Måndagens ridpass gick av stapeln på ridbanan, och Akilles skötte sig mycket väl.
Dessa sommarens flygande fasor. Efter ett varv på ridbanan uppenbarade sig en hel bremsarmé och gick till unisont anfall. Eller var det månne ett bremsungdomsgäng, för de var ovanligt små och ettriga? Akilles finner bremsarna väldigt enerverande, och tro faen det. Det är svårt att koncentrera sig när det bits och surrar överallt. Matte är ändå rätt nöjd över att ha hållt sig till ursprungsplanen till åtminstone 80%.
Ursprungsplanen var att jobba övergångar och nyttja de 3 uppställda hindren till att rida på 20x40 bana med serpentiner kring hindren på ena långsidan. På grund av flygfäna så blev det inte fullt så många övergångar som det kanske borde ha varit, det är bättre att springa ifrån dem. Halterna var helt okej, inte helt på tygeln i varje halt men stannade snabbt för små hjälper och väntade på signal. Igångsättningarna till trav funkar fint, blir lite lång i avsaktningarna ibland men det jobbas på. Akilles fattade galoppen suveränt i dubbel bemärkelse (förutom att den första galoppen blev förvänd). Utöver detta så fokuserade matte på ytterhjälperna. Serpentinerna i skritt gick lysande, i trav var det till att hålla tungan rätt i mun för att inte vägarna skulle flyta ut. Matte borde ha hållpunkter oftare, för sin egen såväl som Akilles disciplin!
Första vintern i Umeå, ponnyfejset:
