akillesafpan

Dagens ridtur visade ett strålande exempel på mattes.. anpassningsbarhet.. under en uteritt där ett gäng älg-björnar lurade i skogen tillsammans med lastbilar och mountainbikecyklare. 

Under måndagen hann matte ändra planen ett antal gånger - vilket är en regel snarare än ett undantag. Först var planen att rida ut. Efter en sen middag och med trötta ögon övervägde matte starkt att låta Akilles vila. Men det kändes inte riktigt bra, så nästa idé var en skrittur ut efter vägen. Inte långt in på denna skrittur så kände matte att nääe, vi jobbar nog travövergångar. Tror ni att det slutade med detta? Nejdå, summan av ridturen blev en lång skogsrunda kring favoritslingan (som blivit fri från skogsmaskiner, tjohoo!), bestående av såväl "ryggmuskelbyggning" i rund och framåt trav, klättring samt galopp i en inbjudande uppförsbacke. Så ett ordentligt pass blev det, alltså. Matte har sagt det förr och säger det igen, väl i sadeln blåser tröttheten ofta bort. Den har dock kommit tillbaka, vid det här laget, så sängen lockar.

Vad vore väl en tur utan lite action? Inte långt hemifrån stannade Akilles ett par gånger, stirrade in i skogen, och ville gå hemåt. Antagligen lurade väl fler älg-björnar i skogens djup. Efter galoppen kom en lastbil farandes på den smala skogsvägen, tack och lov så var lyckan ännu en gång framme i form av en sidoväg. Efter en lång klättring upp på berget börjar Akilles trippa lite, när matte tittar bak så sitter där en farbror i gul reflexväst på en mountainbike, sådär en 2 meter bakom Akilles svans. Konstigt nog var farbrorn och lastbilen minst läskiga, vilket gör att matte misstänker att faran som lurar i skogen är en mycket faslig sådan..