Vintertider hej hej
Nu är sommaren slut, och klockorna bakåtflyttade en timma. Matte har väl på sätt och vis haft tid att blogga, men valt att blogga lite mindre ett tag för att prioritera det övriga livet. Här kommer en update, håll till godo.
Onsdag: Töm runt byn tillsammans med C på B. 90% av turen gick bra, så vi fokuserar bara på det och struntar i resten. Det som gick bra var rakriktningen och sidförande, öppnorna satt klockrent. I trav också. Och i traven övades "halv-piaff", när Akilles har god bjudning och samling (som nästan alltid ute på töm) så krävs det inte mycket nu för att han ska tänka åt piaffhållet i traven. Det är ju dock inte riktigt läge än att ställa höga krav, utan bara lite lättsamt krama tömmen och minska tempot men inte trycket.
Torsdag: Dressyr på banan. Ganska enkla övningar, stora volter varvat med raka spår. Det känns i Akilles kropp att hans huvud är mer aktivt än den femåriga lekamen egentligen orkar med, så det blir att ta det lite lugnare nu - om än det kan kännas motsägelsefullt när han samtidigt är så pigg.
Fredag: Vila.
Lördag: Uteritt, gick överlag helt okej. En lite större dispyt uppstod när Akilles, mitt på ett kalhygge bland kanske 100 rotvältor, ansåg att en av dem var helt ooootänkbar att gå förbi. Han gjorde sitt bästa att vända hemåt eller gå ut på myren bredvid för att ta sig förbi. Matte har visst tappat lite i trovärdighet sedan sist hon påstod att det inte fanns något att fjanta sig för - bara för att upptäcka den högst reella älgen. Så hennes övertalningsförsök föll inte den godaste av jordar. Men till sist bestämde sig Akilles för att ändå följa mattes order, och passerade den farliga farligheten i krabbgång och med galet stirrande ögon.
Söndag: En uteritt var planerad igen, trots regn. Sådär med facit på hand kunde den lika gärna ha skippats, för särskilt angenämt blev det inte. Förutom då det redan nämnda (kalla!) regnet så fick matte och C, som också följde med på B, en tillsägelse om att de "minsann inte fick rida på vägen för att hästarna trampar sönder den och den är faktiskt avstängd på våren" av en man på fyrhjuling med timmersläp bakom. Matte ser två stora problem på en gång: 1. Det är inte vår. Det är gode mycket höst. 2. En fyrhjuling kör sönder vägen ordentligt mycket mer än vad två skrittande hästar gör. Hursomhelst, det är bara att hålla sig därifrån då och muttra missnöjt, för byafridens skull. Den fyrhjulingsåkande mannens kompis kom en stund senare blåsande efter vägen på en annan fyrhjuling i uppskattningsvis 50-60 km/h och saktade inte av det minsta för hästarna. Bara tur att det fanns en liten avstickande väg att skynda sig in på. Matte och C bestämde sig för att ta en annan väg tillbaka den sista biten, för att slippa de ljuva fyrhjulingarna. Bara för att tvingas inse att den vägen var avspärrad nästan framme vid målet. Efter omoget övervägande bestämde sig matte och C för att smita förbi avstängningen - sorry L!
Jaja, det vart rätt långt det här. Peace out.
Onsdag: Töm runt byn tillsammans med C på B. 90% av turen gick bra, så vi fokuserar bara på det och struntar i resten. Det som gick bra var rakriktningen och sidförande, öppnorna satt klockrent. I trav också. Och i traven övades "halv-piaff", när Akilles har god bjudning och samling (som nästan alltid ute på töm) så krävs det inte mycket nu för att han ska tänka åt piaffhållet i traven. Det är ju dock inte riktigt läge än att ställa höga krav, utan bara lite lättsamt krama tömmen och minska tempot men inte trycket.
Torsdag: Dressyr på banan. Ganska enkla övningar, stora volter varvat med raka spår. Det känns i Akilles kropp att hans huvud är mer aktivt än den femåriga lekamen egentligen orkar med, så det blir att ta det lite lugnare nu - om än det kan kännas motsägelsefullt när han samtidigt är så pigg.
Fredag: Vila.
Lördag: Uteritt, gick överlag helt okej. En lite större dispyt uppstod när Akilles, mitt på ett kalhygge bland kanske 100 rotvältor, ansåg att en av dem var helt ooootänkbar att gå förbi. Han gjorde sitt bästa att vända hemåt eller gå ut på myren bredvid för att ta sig förbi. Matte har visst tappat lite i trovärdighet sedan sist hon påstod att det inte fanns något att fjanta sig för - bara för att upptäcka den högst reella älgen. Så hennes övertalningsförsök föll inte den godaste av jordar. Men till sist bestämde sig Akilles för att ändå följa mattes order, och passerade den farliga farligheten i krabbgång och med galet stirrande ögon.
Söndag: En uteritt var planerad igen, trots regn. Sådär med facit på hand kunde den lika gärna ha skippats, för särskilt angenämt blev det inte. Förutom då det redan nämnda (kalla!) regnet så fick matte och C, som också följde med på B, en tillsägelse om att de "minsann inte fick rida på vägen för att hästarna trampar sönder den och den är faktiskt avstängd på våren" av en man på fyrhjuling med timmersläp bakom. Matte ser två stora problem på en gång: 1. Det är inte vår. Det är gode mycket höst. 2. En fyrhjuling kör sönder vägen ordentligt mycket mer än vad två skrittande hästar gör. Hursomhelst, det är bara att hålla sig därifrån då och muttra missnöjt, för byafridens skull. Den fyrhjulingsåkande mannens kompis kom en stund senare blåsande efter vägen på en annan fyrhjuling i uppskattningsvis 50-60 km/h och saktade inte av det minsta för hästarna. Bara tur att det fanns en liten avstickande väg att skynda sig in på. Matte och C bestämde sig för att ta en annan väg tillbaka den sista biten, för att slippa de ljuva fyrhjulingarna. Bara för att tvingas inse att den vägen var avspärrad nästan framme vid målet. Efter omoget övervägande bestämde sig matte och C för att smita förbi avstängningen - sorry L!
Jaja, det vart rätt långt det här. Peace out.
Kommentarer
Postat av: Inspirera Mera
Vad långt du har hunnit med honom. Visst inte var han inriden den gången vi hjälpte till?
Svar:
Nej, det blir parmiddag med min arbetskompis och hennes kille. Ska ni dit?
Kram Sandra
Trackback
