Ajja bajja
Jaaa, det har gått alldeles för länge sedan det förra inlägget. Matte ska inte fösöka slänga sig med ursäkter utan knapprar snabbt som attan in en sammanfattning på arbetstid. Ajja bajja.
Okej, var var vi? I torsdags vilade Akilles. Han har hunnit skaffa sig en snygg uppsättning småsår, varav det senaste upptäcktes i fredags. Sitter på utsidan av höger bak, ganska precis mittemellan has och kota. Lite svullet i fredags, men ingen hälta eller ömhet. Tömkörning på banan, främst skrittarbete med öppnor, ökade krav på böjning och samling. Akilles gillade det icket, så länge han är i sin komfortzon så går han toppenfint men moffa Briars humör skiner igenom ibland.
Lördag var h. bak lite mer svullet, så det blev en lugn tur ut på ca 40 min. Svullnaden gick ner rejält vid rörelse. Söndag fortfarande svullen, lättare tömarbete. Fortfarande ohalt, gick riktigt bra. Matte ägnade sedan ett antal timmar med att fixa Akilles hage; byta ut gamla isolatorer, grind och sträcka elbandet.
Måndag fanns svullnaden fortfarande kvar, kanske något mindre. Ingen temp, ingen ömhet vid tryck, ingen hälta och efter 45 min skrittur så hade svullnaden gått ner med säkert 75%. Matte försöker ha is i magen och vänta, men lymfangitvarningklockorna ljuder så snart ett litet sår upptäcks. För matte har aldrig haft en häst med lymfangit, och klarar sig bra utan även i framtiden.
Ett misslyckat försök att visa hur snygg Akilles var efter hopptränignen i äppelgrönt schabrak och grön martingal. Kameran fångade inte riktigt nyanserna..
Förresten testade matte att mäta Akilles häromdagen. Något icke-precist med tumstock och ögonmått, då inget vattenpass fanns att tillgå. Men 169-170 cm tycks den lilla räkan vara.
Okej, var var vi? I torsdags vilade Akilles. Han har hunnit skaffa sig en snygg uppsättning småsår, varav det senaste upptäcktes i fredags. Sitter på utsidan av höger bak, ganska precis mittemellan has och kota. Lite svullet i fredags, men ingen hälta eller ömhet. Tömkörning på banan, främst skrittarbete med öppnor, ökade krav på böjning och samling. Akilles gillade det icket, så länge han är i sin komfortzon så går han toppenfint men moffa Briars humör skiner igenom ibland.
Lördag var h. bak lite mer svullet, så det blev en lugn tur ut på ca 40 min. Svullnaden gick ner rejält vid rörelse. Söndag fortfarande svullen, lättare tömarbete. Fortfarande ohalt, gick riktigt bra. Matte ägnade sedan ett antal timmar med att fixa Akilles hage; byta ut gamla isolatorer, grind och sträcka elbandet.
Måndag fanns svullnaden fortfarande kvar, kanske något mindre. Ingen temp, ingen ömhet vid tryck, ingen hälta och efter 45 min skrittur så hade svullnaden gått ner med säkert 75%. Matte försöker ha is i magen och vänta, men lymfangitvarningklockorna ljuder så snart ett litet sår upptäcks. För matte har aldrig haft en häst med lymfangit, och klarar sig bra utan även i framtiden.
Ett misslyckat försök att visa hur snygg Akilles var efter hopptränignen i äppelgrönt schabrak och grön martingal. Kameran fångade inte riktigt nyanserna..
Förresten testade matte att mäta Akilles häromdagen. Något icke-precist med tumstock och ögonmått, då inget vattenpass fanns att tillgå. Men 169-170 cm tycks den lilla räkan vara.
Kommentarer
Trackback
