Trötter
Ytterligare några dagar har förflutit i nya hemmet, och hittills har hästarna funnit det så pass acceptabelt att de inte tagit sitt pick och pack och flytt till skogs.
Akilles är morgontrött av naturen. Det berättade hans uppfödare redan innan han flyttade till Umeå: Akilles var oftast den som låg och sov när det skulle morgonfodras och lyckades även nån gång gå in i saker på vägen ut till hagen. I morse var en såndär morgontrött dag. A låg ner när matte kom ut en stund före 06, och ställde sig inte förrän lampan var tänd. Med små, kisande ögon skulle han sticka ut huvudet genom "boxgluggen" och hälsa, men slog istället huvudet. Matte kan identifiera sig med den känslan - hon har heller aldrig varit morgonpigg. Men trots det går det faktiskt fint att gå ut till stallet varje morgon nu. Det är jobbigt att ta sig ur sängen, fast sen går det bra. Och själva stallet är som en stor kopp kaffe. Sen går två hästar så himla snabbt att fixa också.
Akilles har nu jobbat tre dagar och gick superduperfint på töm igår, Mihloo fick sin premiärtur på banan igår efter cirka 2 veckors vintervila under flytten. Han har alltså bara jobbat på kalaskulan, som är ganska präktig vid det här laget. Det blev ett kortare pass med jogg i alla gångarter, bara för att sätta igång kroppen lugnt. Mihloo gnäggar lite efter A när A:et går ut, A brydde sig inte det minsta när M gick rapporterade husse.
Det är såå najs att ha en välskottad (välsnöslungad, för att vara korrekt) ridbana! Med bra belysning. Såhär såg den ut vid inflyttning:
Tänka att skotta DEN för hand! För övrigt så nyttjar byns övriga hästägare banan också. Igår vid middagstid knackade det på dörren, utanför stod två lurviga ponnysar med tre tillhörande flickor och undrade om de får använda banan. Lite senare kom två hästar modell större, med modell äldre ryttare och undrade detsamma. Det är trevligt med lite liv och rörelse, och så länge ryttarna i fråga håller efter sig så går det förstås fint.
